Min bästa vän
Jag har någon som jag skulle kunna döda för.
Hon har andats mina tårar, jag kan läsa mellan hennes rader.
Vi håller hårt på varandra.
Vi har på äldre dagar blivit kloka nog att avbryta diskussioner där vi vet att vi inte kan enas. Där sakerna har mindre betydelse än vår vänskap.
Hennes son är en del av mig.
Om jag hade massor av pengar skulle jag bjuda henne på en världsresa, bara hon och jag.
När jag kommer hem är det hennes soffa jag väljer, hennes man är lika välkomnande som hon är.
När jag fyllde femton flydde vi på en moped ifrån polisen.
När jag fyllde arton stod hon i hallen med en korg fylld med utköpt öl och annan alkohol som fick min mamma att baxna.
När jag fyllde nitton bodde vi grannar i ett sunkområde i Uddevalla.
När jag fyllde tjugofem bodde vi grannar i Hamburgsund.
När jag kom med i Friends fick jag mina fiskar varma för att jag tappade fotfästet.
När jag fyllde trettio kom hon på min fest trots alla egotrippade saker jag gjort.
När jag gifte mig var hon på plats.
Alla mina födelsedagar har hon sjungit för mig i telefon trots att både hon och jag vet att hon sjunger som en kråka.
Säg hej till min bästa vän. Det här är Tessan.
Jag hoppas att ni har en så fin vän som jag har. Det unnar jag er.
Tessan och jag på en god väns bröllop.
(Tack saragidlof.blogg.se för bilden.)
Gamla vänner
Kanske är man bara någon jag kände en gång. Någon som föll ner i martyrskap och bitterhet som vuxen. Någon som är avundsjuk på min livssituation och som inte unnar mig det.
Känslan är stark men jag hoppas att jag har fel.
....
Om hon hörde.
På riktigt hörde.
Det förtroende hon fick i sitt knä.
Igår.
Hitta hem
Ingen respons och Smilla tycker att jag är en riktigt stygg matte.
Blocket
För tidig 35- års present
När vi kom in i affären var det enkelt att välja fär där stod den. En treväxlad tantcykel, fotbroms och ingen stång mellan benen som man kan slå sig fördärvad på. Nämnde jag den breda rumpvänliga sadeln? Extrautrustningen blev lampa, reflex, skitbra lås och en cykelkorg för skolböcker och annat krafs.
Jag är extremt sprallig idag, kan jag lova.
Visst är den fin?
Påskdagen
Om bara en vecka eller två ska jag åka till Marakesch och Casablanca. Vi ska ner med postkodlottetiet för att arbeta men det ska bli kul att se Marocko även om vi kommer att ha fullt upp. En sak ska bli både spännande och läskig: vi ska besöka SOS barnbyar. Jag ska fotografera så mycket jag kan och visa er sen.
Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Anders och dricka te och kolla på ett eller två avsnitt av The Wire, säsong 5.
Häpp!
Efter tio
Glad påsk!
En ny vän
Jag tror att jag kanske, kanske vågar släppa in en helt ny människa i mitt liv. Hon är vacker och klok med ett skratt som får folk att vända sig om på gatan. Det visade sig att hon bar på en sorg och att vi har mycket gemensamt. Hon kan vara en ny vän. En riktig vän, inte stockholmsbekant. Någon som kommer med glass när man har halsfluss. Någon som frågar hur man mår och faktiskt vill höra svaret. Hon är en person som jag bryr mig om, hela vägen in. Jag älskar hennes man, också. De har två barn som tilltalar mig. Min man gillar hennes man. Sånt underlättar.
Jag är social men släpper få inpå mig. Ni som är innanför mina murar vet hur lätt jag har att slinka undan känslor som är för stora och för jobbiga. Det är inte lätt att visa sig liten.
Jag tror att jag ska ge oss en chans.
Hon verkar vara värd det.
Välkommen hem!!
Annika Östberg är hemma igen. Ett helt land tar emot dig med öppna armar.
Varmt välkommen hem!!!
Påsklov
måndag: storstädning, storhandla
tisdag: möte med postkodlotteriet
onsdag: specialarbete om Rågsved och Gamla Enskede
torsdag: själavård och Singö
fredag, lördag, söndag: arbeta på Singö....
Glammigt värre:-)
Markattan: Min dag var perfekt men nakendagen kom av sig. Jag skrotade runt och var väl inte alldeles bar under dagen. Det räckte med att det var tyst eftersom ingen bilade.
Nu ska jag leta upp papper från tjejernas dataköp eftersom båda datorernas trådlösa uppkoppling slutat fungera. Siba får sig ett uppdrag i eftermiddag, den saken är säker. *snörper på munnen*
Reclaim my home
Idag är det lördag- arbetarna är lediga.
Jag ska gå runt naken hela dagen. Varför?
För att jag kan.
Nina & Kim
December - 06
Idag har jag träffat Nina och hennes killar Jocke och Axel.
Vi satt i varsin soffa, drack te och bara umgicks. Som om det var nyligen vi sågs.
Jag älskar Nina. Hon och jag har en historia, en vänskap och ett liv tillsammans. Och var för sig. Det känns bra.
ytterligheter
Sedan är det lektion i kursen Social omsorg.
Sedan måste jag fort som fan hem och byta om till kvällens miljötillställning i Stadshuset.
Bill Clinton, Tony Blair och Reinfeldt kommer att vara där.
Mitt liv är som en bergochdalbana. Jag gillar det. Oftast.
Sov gott.
Sol i hjärta sol i sinne...
Jag är tillbaka.
Milk
Kvällning
Ziggy har vacklat runt hela dagen, inte ätit inte druckit. Han blev handmatad med leverpastej till slut och det gillade han skarpt- även om det är svårt att tugga när man har ont i tassen:-)
När Anders gick ut med hundarna sprang Ziggy ploch brottades med Smilla men när han kom och såg mig började han tokhalta igen. Jag är uppsnurrad av en hund. En hund....
Ziggy
Min hund har världens största otur. på skadelistan kan vi nu addera en kraftigt stukad vänster framtass.
Han är ingen vildmarkshund, min prins...
Dagens samhälle
Tittar slött på morgontv där rapporter om vd- bonusar varvas med indragna pengar till skolor. Idag var det Biskopsgårdens Sjumilaskolan som skulle spara pengar. Hur ska det gå till? Biskopsgården ligger i Göteborg och är en stadsdel som inte har det bästa ryktet i kommunen. Jag har varit där och föreläst och jag kan säga att den skolan kan inte dra in på någonting. Barnen är till stor del invandrarbarn med en redan nerärvd hopplöshet och förakt för polisen. Många försörjs av socialtjänsten och kriminaliteten är stor. Är det där kommunen ska ta sina pengar ifrån? Ska vi hoppa sönder det lilla de har kvar? Jag antar att deras skolpsykolog dragit världens väg och att böckerna ser ut som fan. Trötta lärare ska jobba ännu mer. Fritids blir dyrare och de stackars barn som haft sina vuxna förebilder i skolan kommer känna sig övergivna. De vuxna kommer inte orka med att stanna kvar. Iallafall inte de bra vuxna, de som förtfarande brinner och är engagerade.
Vi har inte gett Biskopsgården en ärlig chans.
Vi har inte gett människorna där en möjlighet att komma in i det svenska samhället.
Jag skäms.
Sjumilaskolan, en inte så-värst-mysig skola.
