Äntligen!

Åh, vilken fin morgon jag fick! Anders snitchade med sig Edie ner i köket så fort hon pep till och jag kunde lugnt ligga kvar och dra mig. Sedan kom han in med en fin bricka med ett ljus på. På brickan låg ett fint paket och en syrenkvist från trädgården. Jag borde ha tagit en bild, känner jag nu. Hursomhelst, Edie hade fått en penna och lyckats kluddra ner ett par streck. Edies första teckning! Frukost på sängen fick jag också. I paketet låg ett par sprillans Rayban. Jag ska dra en repa i kvarteret med mina nya glajjor på.


Igår var vi på fest och vi hade barnvakt för första gången. Det finns inte många jag skulle anförtro min dotter, det kan jag säga. Men Annelie är en av dem. Precis när jag skulle ringa för att kolla läget hade hon skickat ett mms. Edie hade det så bra och jag kunde verkligen koppla av. Hur, jag undrar hur, återgäldar man en sådan sak? För mig handlar det egentligen inte så mycket om den lediga tiden utan om att min dotter har en vuxen i sitt liv som hon är trygg med. Den grejen, den känslan. Bottenlös tacksamhet och fördjupad vänskap, kanske.

Idag fyller min fina, charmiga dotter fem månader. Fem månader av total lycka.

Idag är det mors dag och jag är en av alla mammor som firas. På riktigt. Drömmen blev sann.

Grattis alla mammor därute!

så klart...

att hon heter Isabella. Jag stavade fel. Isabella är mosters prinsessa. Och väldigt lik sin storebror.
På söndag är det mors dag.
Det är stort. Jag hoppas att Anders har koll på det.

Isabelle....

är min bästa väns dotter som jag aldrig träffat. Det är fanimej skandal.
I sommar är det dop och då är det jag som kommer som ett skott.

Stör ej

Jag har köpt en Iphone. Vi hörs!

(iallafall så kommer jag greja med den ett par timmar)

Sov gott, du fina kvinna.

Läs om Candrah här.


Candrah och döden, ikväll kl 20 på tv4.

Till alla nya mammor och pappor.

Sedan Edie kom ser jag nya mammor och pappor överallt. Mitt tränade öga slänger en blick på barnvagnen, utan insats bebis minst 6 månader, med insatsen kvar, nyföding alternativt över fyra månader. Någon håller i handtaget, strosar njutigt och sakta eller småspringer för att hinna hem och sova en kvart innan bebisen vaknar. En färgglad sjal slängd över suffletten för att stänga ute sol eller dämpa ljudet från bilarna som vräker sig förbi.

Som vi kämpar! Vi försöker anpassa oss till detta lilla knytte som med så självisk självklarhet håller våra hjärtan i sina små händer. Våra pulserande hjärtan som är så fyllda av kärlek och välvilja, vi som hellre vaggar och vyssjar sönder våra axlar och ryggar än låter våra fina små bebisar gråta av övergivenhet.

Alla vi mammor som burit våra barn inuti oss. Alla ni mammor som fått era barn burna till er. Alla vi mammor som minns första gången vi såg våra barn i ögonen oavsett hur de kom till oss. Alla vi som älskar tills vi utplånar oss själva. Alla pappor som är moderna nog att kräva ett jämlikt hem, som vabbar som en självklarhet. Ni pappor som pratar kvinnosyn med era pojkar. Ni mammor som uppfostrar pojkar till riktiga män, mjuka män.

Vi nya föräldrar, vi alla föräldrar som ser våra barn som en livslång kärlek, ett åtagande i kärlekens namn, en blodshedersuppdrag.

Till alla oss säger jag-

fy fan vad vi är bra!


Morgonråttorna

Klockan är inte ens åtta och vi har varit vakna länge. Klockan tio ska vi vara på babysim. Tur att jag och Edie vek ner oss innan tio igår kväll.



Edie spanar på datorn. Kolla in hennes nya leksak: en randig kökshandduk.



Här sitter jag och lurar på hur Edies dagsform är. Den avgör exakt hur dagen ser ut.

Saker jag ska ha hunnit med i den bästa av världar:

Storhandla
Städa igenom huset.
Googla nya recept.
Ringa min kusin.
Ringa Elise.
Fixa i ordning mina garderober.
Plantera ner rabarbern.
Göra en rabatt och sätta i de nya buskarna.
Ladda in de nya bilderna i datorn så jag kan visa er.


Vi får se hur effektiv jag kommer vara idag.
Trevlig lördag på er alla!

Den trettionde maj

Då är Edie fem månader och då är det mors dag.

Det blir min första på fler än ett sätt.

No pleasure without pain.


Fuck it.

Hej LCHF!

Att njuta sig lite

Fågelkvitter.
Sovande bebis i vagn utomhus.
Flåsande hundar efter en varm promenad.
Uteplats.
African sunset i temuggen.
Barnskratt från tomten intill.
Skugga när solen är för het.
Kärlek.
Självförverkligande.
Uppskattning.


Vilken bra dag jag har haft och klockan är inte ens fem ännu.


Edie och Singö

Förra sommaren tillbringade jag i detta huset. Jag hasade mig mellan toaletten, köket och altanen. Jag grät, spydde, spydde och grät.


Idag kom vi till Singö, min dotter och jag. Det kändes stort.








Edie sover lite middag.


Morgon, tidig morgon

Hej och hå, idag började min morgon klockan sex. Edie hade ingen lust att sova vidare så det var bara att gå upp. Nu sover hon och här sitter jag. Ibland genomströmmas jag av en sådan lycka så att jag blir gråtfärdig. Det kommer i de mest vardagliga situationer, som idag till exempel. Jag och Edie åt frukost och så kom Bryan Adams "Heaven" på radion. Jag slängde en blick på bordet. Där stod AD- droppar, magdroppar, té, minifom, två mackor, en tallrik gröt, mango- och katrinplommonpuré, tre dinglisar i form av kossor, en napp och gårdagens tidning. Vardag i en småbarnsfamilj och jag är Edies mamma. Jag började sjunga med i refrängen och Edie söker upp min blick och ger ifrån sig ett glädjeskrik. Vackra, vackra unge.

Idag har tjejerna fotbollsmatch med flickor födda 97, de är ett år äldre än Jonna och Lisen. De är hos sin mamma men det spelar ingen roll, vi åker med på matchen ändå. Jag är helt ointresserad av sport förutom deras matcher, herregud så spännande det är. Speciellt nu när de är ett huvud mindre än alla andra, det finns ju en risk att de inte över lever en tackling:-)

 Mitt i min lycka finns ett svart moln som skaver och skaver. Det sitter en familj i Svenljunga som lever i en mardröm. Jag önskar så att hon kommer hem hel och välbehållen.

Hur man mutar en fyramånaders bebis

Man gör ett kardinalfel som mamma.
Man lägger bebisen på en madrass framför tvn.
Man sätter på Lotta på Bråkmakargatan.
Man får en jollrande bebis som har roligt i fyrtiofem minuter.
Man gnor så svetten lackar och vips har man ett dammat, dammsugit och skurat hus.

Man gör helt enkelt fel men ÅH SÅ SKÖNT ATT FÅ RENT OCH FINT.

Tillbaka på BB

Idag åkte jag till SÖS för att lämna tillbaka en amningspump. Jag var inte beredd på alla känslor som skulle ta hela min kropp i besittning. Vilken resa!

När jag svängde in på parkeringen kände jag verkligen att jag gillar SÖS. Jag log när jag vände upp blicken mot tredje våningen där avdelning 73 ligger. Där tillbringade jag mina första trevande dygn som mamma och personalen där var fantastiska.

Bredvid ingången till förlossningsavdelningarna ligger specialmödravården. Dit kom jag i ilfart efter ett ultraljud som visade att Edie var mer än 25% mindre än hon skulle vara. Jag fick inte tag på Anders och när jag satt i taxin på väg in trodde jag att jag skulle tvingas genomgå ett akut kejsarsnitt och att när Edie tog sina första andetag var varken Anders eller jag närvarande. Så blev det inte, som tur var, men jag fick gå på täta kontroller fram tills dess att det var dags att ta ut henne. Jag stannade till utanför mödravården och sände en tacksam tanke till Eva som mätte Edie i magen och tröstade en blivande mamma med att hennes dotter vägde under ett kilo när hon föddes och var bäst i klassen.

När jag klev in på avdelningen var det som att komma tillbaka till de första omtumlande dygnen. Smärtan. Rädslan för att göra fel. Brösten som vägrade samarbeta. Storheten i att en ny människa kommit till världen. Den hisnande känslan av ett livslångt ansvar. Förälskelsen och tårarna av tacksamhet och vördnad.

Ingen av mina barnmorskor var där. Nägon ny tjej tog emot pumpen i slentrian. Såklart, det är deras jobb och deras vardag. Min fina upplevelse var en dag på jobbet för dem. De är proffs. Så öppnas en dörr och en alldeles yttepyttig liten människa bärs ut i korridoren av en trött mamma. En liten fot sticker ut under filten. Så liten och sårbar. Jag får svälja lite, minns hur Edie såg ut. Som en liten fågelunge på dryga 2600 gram när hon var som minst. Lillan. Nu har hon börjat att äta fast mat. Hon älskar mangopuré men avskyr päron.

När jag gick ut genom dörrarna tänkte jag för mig själv att här hamnar jag gärna igen. Och igen och igen.



Edie alldeles ny



Edie fyra och en halv månad.




Myspromenad

Jag tog en annorlunda väg idag och hamnade vid en sjö.



Här kommer Ziggy trippandes efter att ha hamnat på efterkälken eftersom han var tvungen att nosa på precis allt.



Jag och Edie slog oss ner på en brygga. Hela min kropp skrek av kärlek när hon avfyrade det här leendet:



Efter en stund ville hon ha mat och beställde ett bord vid vattnet som hon såklart fick.



Sedan drog vi till Centrum för att käka lunch med Snygg- Alexander, hans mamma, Jannice och Simon. Den sistnämnda vaknade precis när vi skulle åka hem. Han var en månad yngre än Edie och vägde sju kilo. Nu får Edie skärpa sig! På fredag ska vi till BVC och ta reda på hur mycket hon har gått upp. Spännande!

Nu ska jag krypa ner i sängen och bara chilla.

Förresten, jag och Anders ska ha bebismiddag på fredag. Många bebisar och deras föräldrar runt en köttgryta och lite vin. Det ska jag dokumentera och redovisa för er vid tillfälle.

En sak till, min frisör Malin var hemma och färgade mitt hår igår. Hur jävla snygg är inte Malin och hur sjukt cool är inte hennes dotter Lexie?



Nu: godnatt jättemycket för imorgon vankas babysim:-)


Funderingar om livet

Man kan inte få allt i livet. Så är det nog. Mina önskningar är få och ganska överkomliga. Jag vill bli respekterad och älskad, ifrågasatt när jag förtjänar det men aldrig, aldrig kränkt. Mina vänner är inte många men trofasta och jag älskar varenda en till döds.


I min familj finns det fyra barn, alla unika och speciella och alla med en alldeles egen plats i mitt hjärta. Mina tre fintjejer och storkillen som är så nära vuxenlivet för det mesta och så långt ifrån när det vankas städning. Alla får plats och de har rätt att få utvecklas utan inbördes jämförelse. I min famlj strävar jag efter att barnen ska ha en hög toleransnivå. I min familj accepterar vi att människor är olika. Det berikar med originalitet och individualism och alla har rätt att få uttrycka sig, älska den de vill älska utan att bli hånad eller straffad.


På många plan, inte alla, är mitt liv perfekt. Ju äldre jag blivit ju mer ödmjukt tackar jag min lyckliga stjärna för att få finnas till och allt som oftast känna mig lycklig.


Jag skulle inte vilja byta plats med någon. Jag trivs här där jag är.


Lillan

dsc00340 (MMS)

Lillan


Försöker lära mig

dsc00352 (MMS)

testing


Lycka är

- en bebis som skriker av glädje för att man vaknar.
- att bädda rent i sängen efter nattens alla olyckor och sedan ta en lång dusch.
- att höra sin bebis jollra när hon får gröt av sin pappa en våning ner.
- att krypa ner i en fräsch säng och vänta på att få frukosten serverad där.
Trevlig lördag!

Host och snörvel

Idag skulle jag varit på mammababy- gympa. Sedan skulle jag ätit lunch med en ny bekantskap och det såg jag verkligen fram emot. När jag vaknade i morse var jag superförkyld. Det var bara att skicka ett sms. Som tur var kunde min lunchdate inte heller fika för de var förkylda de också. Men dagen blev bra ändå.



Edie försöker nå sin napp. Lönlöst.



Jag släpar mig ut på en promenad i solskenet. I Trollbäckens centrum köper jag med mig sushi och äter den i Fornuddsparken på vägen hem. Hundarna leker så mycket att de till slut kraschar nedanför mina fötter. I viken glittrar vattnet, ankorna kvackar i dammen, Edie sover, solen skiner och jag får tio minuters välbehövlig andningspaus. Ett ögonblick av knivskarp lycka och tillfredställelse. Så börjar det röra på sig under filten och gissa vem som ligger där?



Jo, en supernöjd Edie. Vi vandrar hemåt, en euforisk mamma och en glad bebis med två trötta hundar i släptåg.
Hemma provar Edie sin nya solhatt.


Nja, inte riktigt i min smak, tycks Edie tänka.

På med älsklingmössan och lek ute på altanen. Hörde jag hundsäng? Eh, nä, det tror jag inte att det är....



Pläden är dock Edies.... Sedan kom Anders och njöt av solen en stund.



Ziggy är i antågande...



Ziggy älskar Edie.



Edie sitter still och låter sig hyllas som den drottning hon är.

Imorgon ska jag till Willys för att handla, jag ska hämta en barnstol, lämna tillbaka en bröstpump och leta upp lite mammakläder som en kompis ska låna. På kvällen ska två kompisar till tjejerna sova över så kvällen blir till att passa upp och hålla sig på övervåningen:-)

Nu sover Edie och Anders och eftersom jag har sovit mellan sju och halv tio i kväll lär det dröja innan jag somnar. Nu ska jag läsa Carin Gerhardssons nya roman "Vyssan lull". Godnatt!

Jag lyckades hitta en parkering...

...i centrala Stockholm. Helt otroligt! Att jag sedan betalade 40 kronor för att stå där i två timmar är en helt annan sak. Men det var det värt eftersom jag lyckades:


1- Hitta en parkering
2- Fickparkera ( i en lucka på ca tio meter, men ändå)



Inne i bilen hänger Edie med gamnacke. Hon tacklade av redan innan vi lämnat Tyresö så trevligt sällskap fick man vara utan. Men det fick vi senare för vi mötte upp Åsa och hennes Alexander vid vårt lokala konditori. Där får man inte ha barnvagnar inomhus på grund av platsbrist.  För det har någon som heter Stefan bestämt, fick vi höra. Ändå var det inget folk. Hur logiskt är det? Jag blir så jävla irriterad och lämnade ändå mesigt min vagn utanför. Det gjorde inte Åsa eftersom Alexander sov som en stock i sin vagn. Är det någonting man inte får en mamma till att göra är det:

1- lämna sitt sovande barn vind för våg utanför ett fik för att någon som heter Stefan verkar vara en surkart.
2- låta tillfället att få sitta på röven i lugn och ro passera förbi för att någon som heter Stefan bestämmer något som är uppåt väggarna.

Här sitter alltså Edie och Alexander på Svallings (ej så barnvänliga fik) i Trollbäcken och fikar som stora pojkar och flickor gör. Åh, ni tycker de är tidigt utvecklade som sitter så fint redan vid fyra månaders ålder. Äsch, det är väl inget speciellt med det?



Ni ser ju själva hur jävla tomt det var.



Här sitter Edie och tittar avundsjukt på den tursamme Alexander som har en mamma som tar med riktig mat när man går på lokal och inte bebisnappflaskan som Edies eländiga morsa tagit med till henne.

Bredvid Alexander ser man Åsas knä och bredvid Åsa står Alexanders vagn i all sin prakt. Där fick han så han teg, den där Stefan.





Hollywoodfru i Trollbäcken

Det är tur att jag inte blev en mamma som klär mor och dotter matchande.

Imorgon är en annan dag:-)

Hej på er alla!
Jag har varit ifrån bloggen ett tag, det var inte meningen. Det har varit fullt upp och plötsligt har det gått flera dagar. Imorgon blir det skärpning från min sida.

Nu ska jag störta i säng. Storkramen till alla!



Edie på gott humör. Här ligger hon i vagnen och snackar allt hon orkar.

Deklarationsdags

Jag hinner inte skriva något just nu för JAG MÅSTE IN MED DEKLARATIONSHELVETET.


RSS 2.0