Kim Kärnfalk

Idag tänker jag på Sabina, Sabinas man och hennes barn.

Livet är inte rättvist och cancer hatar jag.

Mina ord tog slut. Ibland känns det meningslöst att skriva något när orden ändå inte betyder något.

Jag är tillbaka.

Herregud, nu har jag sett filmen. Det är absolut den bästa film jag sett i hela mitt liv. Den handlar om mannen bakom hela gay- rörelsen Harvey Milk. Han var den förste öppet homosexuella politikern i USA. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Tårarna rinner och jag är så oändligt tacksam för att Milk visade vägen för oss som kom efter. Det här är hans tal efter att förslaget om att det skulle vara förbjudet att arbeta som lärare om man var homosexuell röstats ner.

Jag har fått arbete som krönikör i Expressen igen.  4 månader!! Som vanligt skriver jag om dansband och det känns toppenroligt. Idag lämnade jag in min första krönika och den publiceras imorgon. Hoppas den faller er i smaken.

Ziggy har vacklat runt hela dagen, inte ätit inte druckit. Han blev handmatad med leverpastej till slut och det gillade han skarpt- även om det är svårt att tugga när man har ont i tassen:-)

När Anders gick ut med hundarna sprang Ziggy ploch brottades med Smilla men när han kom och såg mig började han tokhalta igen. Jag är uppsnurrad av en hund. En hund....

Idag har jag ringt en massa tråkiga samtal med myndigheter och annat. Jag hatar att sitta i telefonkö så jag får skärpa mig för att inte skälla ut den stackaren som faktiskt svarar till slut.

Annars gick min tvättstrategi åt helvete i morse. Lämnade kvar tvätten över natten för att torka men tänkte att jag skulle smita in med de morgonpigga tvätterskorna som antecknat sig på 7- tiden. Vi har en gigantisk tvättstuga så jag stod på pass prick klockan sju. Jag tänkte att det inte var några problem eftersom alla tvättider var bokade. Vad hände? INGEN KOM. Jag väntade i 45 minuter! Min bricka gav mig inte åtkomst till tvättstugan eftersom jag inte hade någon tid där. På en anslagstavla stod det att man fick ta en tid om ingen dykt upp efter en halvtimme. Men det gick inte att boka så det var lååång näsa på mig. Det slutade med att jag fick anteckna mig på en ny tid kl 10. Nu måste stambytet bli klart snart så jag får min tvättmaskin tillbaka.

Skolan börjar klockan kvart över ett och jag kommer döda min brevbärare om inte böckerna ligger i mitt postfack idag. Jo då, jag vet att det inte är hans fel att jag beställde böckerna sent. Han får leva, då då.

Jag tog mig i kragen, eller rättare sagt Anders tog mig i kragen. Efter en timmes promenad och sedan en fotbollsmatch med Lisen känner jag mig piggare.

Min kondition måste jobbas på. Den var under all kritik.

Nu har jag en överraskningsmiddag att se fram emot med god mat och lite rödvin. Robinson- premiär klockan åtta.

Trevlig helg!

Mensvärk och huvudvärk. Jag går inte upp ur sängen idag.

Igår åkte jag tunnelbana vid halvfyra- tiden. Som vanligt var det packat med folk. En man i min ålder går på och börjar med hög röst att tigga. Jag tittade inte upp till en början. Han sa att han hette Peter och undrade om någon kunde avvara en banan eller en rikskupong. När jag lyfte blicken såg jag att han var hel och ren och inte verkade vare sig påtänd eller full. Han bar dieseljeans och en vanlig svart jacka. En helt vanlig kille.
- Jag heter Peter och måste be er om hjälp för jag är hemlös. Anledningen till det är att jag blev sjuk och hamnade på sjukhus en längre tid. När jag kom ut därifrån hade min hyresskuld blivit så hög att jag blev vräkt från min lägenhet. Just nu bor jag på härbärgen och under tiden strider socialen och försäkringskassan om vem som ska betala. Så jag ber er om vadsomhelst, ett mynt, en banan eller en rikskupong.

Jag tog upp min plånbok och gav honom lite pengar. Halva vagnen gjorde likadant. Peter fick ihop en del bara i vår vagn.

När han gått vidare tittar en medpassagerare iklädd blåställ rakt på mig och säger:
- Han tjänar mer pengar än vad vi gör.
Jag tänker ett ögonblick för jag ser att han förväntar sig ett svar. Jag svarar:
- Det tror inte jag att han gör. Och om han gör det har vi iallafall kvar vår värdighet, det har inte han som tigger. Jag tror inte man tigger om man inte behöver det.
Mannen blir väldigt förvånad över mitt svar.
- Jag skulle inte vilja byta med Peter iallafall. Skulle du?
Mannen svarar nej och går av vid nästa station.

Om Peters historia är sann eller inte vet jag inte. Men om den är det så är Sverige ett sämre land än jag trott. Med medmänniskor som ser ner på de svaga i samhället, ett samhälle som slutat bry sig.

Idag hoppas jag att Peter är mätt, hel, ren och trygg oavsett var han befinner sig. Och oavsett anledningen till att han tiggde i tunnelbanan. Han förtjänar respekt. Han förtjänar ett samhälle som tar hand om sina svaga och medmänniskor som hjälper varandra.

Idag har jag inte fått något vettigt gjort förutom storstädningen. Men det är bra nog, tycker jag. Ikväll ska vi ut en sväng på stan, det var inte igår. Vi ska träffa T och A över en dring i någon hotellbal. Jag gillar hotellbarer, det är lugnt och skön stämning. Helgen är blank som ett öppet hav. Det är ovant och jätteskönt.

Eftersom vi stambyter ska jag pallra mig ner i barackerna för att duscha. Ofräscht att dela badrum med grannarna. Känns integritetskränkande. För mig eller dem låter jag vara osagt.

Som ni märker är jag ganska tråkig just nu så jag stoppar här.

Trevlig helg!

Jag funderar på exakt hur jag ska lägga upp storstädningen. Egentligen spelar det ingen roll för hela huset måste städas. Just nu ligger jag och tänker på saken.

Så mycket kärlek i texten. Och smärta.

Idag ska jag äta midag med Thomas och Thomas. Sedan kanske det blir vickan eller nåt. Jag vet redan nu att jag kommer skratta ihjäl mig. Två favoriter på samma plats. Underbart!