Rödhårig. Väldigt rödhårig.

En dag på gymmet

Den blicken sade att dagen skulle vara allt annat än.. eh.. lätt. Vi skulle i väg tidigt och det mesta gick segt. Precis när vi skulle åka började Edie krångla så hon fick åka i sin favvopyjamas. Jag orkade inte ta striden. Alltså fick jag med mig en riktigt sur drake som vägrade att ens titta på mig i bilen.

Inte blev hon gladare av att upptäcka att det var träning. Och hon som inte ens behöver lida utan bara behöver sitta tyst och se på.

Sur bebis i omklädningsrummet. Väl inne i gymmet satt Edie still i sin barnstol i hela *trumvirvel* femton minuter utan knot. Personbästa för Edie och en genomsvettig mamma redan innan själva träningstimmen satt igång. Så kom Annika och Edie blev glad och tog fram sitt bästa charmkort: jollrande bebis. Samma trumf hon spelade när Malin var på besök förra torsdagen.

Om Edie varit cowgirl hade hennes namn varit Edie twoface...
Hursomhelst Annika slängde upp Edie på armen och körde skiten ur mig. Samtidigt. Hon kan multitaska den kvinnan.

Som ni ser har jag ganska många kilon kvar. Jag stretar på och gör mitt bästa även om jag grinade häromdagen när jag inte gått ner ett enda kilo trots att jag äter nyttigt och balanserat.
Efter att ha kämpat för mitt liv i nästan en halvtimme kommer jag på att jag hade ett barn med mig när jag kom. Någonstans mellan Annikas befallningar och mina yrselattacker glömde jag bort att jag hade Edie någonstans. Jag kollar mig runt och upptäckar att min dotter sover som en stock på Annikas arm.

Snacka om en personlig tränare som är personlig.
Sedan åkte vi hem och ingen av oss kunde gå från bilen och in i huset. Då skulle jag bara vetat hur jag skulle stappla mig fram när jag vaknade i morse, du milde tid....
Idag har jag varit på mamma-babygympa utan Edie. Vilken skillnad det var! När timmen var slut längtade jag efter henne ordentligt, det kan jag säga. Det är bra att ta en liten paus från varandra ibland, så är det.
I morgon ska jag färga håret och då ska jag bli rödhårig. Det ser jag fram emot.
Trevlig kväll!
Stilla söndag
Apropå min träning- jag börjar tycka att det är riktigt roligt. Igår var det cirkelträning och det är en massa olika stationer, alltså styrketräning. Idag har jag träningsvärk i axlar och rygg så det riktigt värker. Jag sliter och jag kämpar MEN HAR INTE GÅTT NER NÅGONTING!! Det är helt sjukt. När jag tänker på det har jag lust att tröstäta en tårta och aldrig visa mig på gymmet igen. Vad FAN kan det bero på? jag som tycker att jag är så duktig. Faktum är att jag känner mig mer muskulös. Under alla lager fett finns det en och annan förskrämd muskel som börjat vakna till liv. Träningsvärk måste ju betyda att det händer något, eller?
Jag kan fortfarande inte komma över skandalen i Bjärsta. Det har varit veckans största skav i själen.
Angående spinningen...
Linnea och rättvisan
Jag skäms, vi ska alla skämmas. Inte ett enda barn ska bli våldtaget två gånger. Inte av en våldsman och inte av ett samhälle som underlåter sig att stå på offrets sida.
Fy fan säger jag bara.
I detta nu!

Edie och händerna och storebror.
Det nya är händer och händer och en och annan leksak. Edie har fullt upp med att få armarna dit hon vill och lyckas hon inte blir hon vansinnig. Hon har såklart ärvt sin pappas otålighet..eller kanske min... Då är det tur att man har en snäll storebror som kan curla och hjälpa. Edie älskar sin Hampus.
Imorgon ska vi på föräldraträff på BVC. Då kommer jag väga och mäta Edie. Hon har alla gånger gått upp i vikt, det kan jag säga. Nu är det slut på massagen så nu håller jag tummarna för att det kommer vara något annat barn som gallskriker och inte min dotter.
Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran till gymmet imorgon. Tänkte ta kort innan jag testar spinningen. Sedan kan det vara försent. Kanske Anders kan sälja bilderna till Aftonbladet och få lite pengar till Edie. "Sista bilderna innan Kim föll död ner." Förra gången jag provade spinning var i början på nittiotalet och då svimmade jag av syrebrist. Det känns riktigt läskigt att ge sig på det en gång till. Ingenting talar till min fördel: jag är tio år äldre, ganska nyförlöst och med tjugo kilo mer att släpa på än förra gången. Önska mig ett stort lycka till.
Om jag överlever kommer min vän Malin hela vägen från Uddevalla och hälsar på. Det vankas lite mat, lite vin och mycket pladder och skvaller. Jag ser fram emot det.
Nu ska jag surfa och vara helt min egen tills ögonen faller igen, alternativt lillvispan vaknar och vill ha mat. Vi får se vad som kommer först. Kram till er därute!
Kreativitet.

Sol på vår gata i stan.
När Anders kom tillbaka satte vi oss i solen. Det är första vårdagen för mig och Edie på balkongen. Ni ser själva att jag inte ens kommit ur pyjamasen eller borstat håret:-)

Edie fattar inte vad som händer. Stark sol var inte så populärt.

Fina babygymet ser till att jag får fika med Anders i femton minuter. Utan att han eller jag har bebis i knät. Underbart!



Till slut somnar en slagen hjälte och jag sätter mig vid datorn och bara njuter.

Ha en trevlig dag i vårsolen!
Lycka är...
- känslan av stolthet i bilen på väg hem från gymet.
- en kärleksfull kram i köket av Anders när vi möts som hastigast i vardagscirkusen.
- ett jag älskar dig i telefonen från ett bonusbarn som har mammavecka.
- vårens första solstrålar på vår altan i vårt fina hus.
- när Ziggy knorrar sig i sömnen och sträcker lättjefullt på sina tassar.
- att mina nära är friska och mår bra.
- att jag äntligen hittat min plats här uppe i storstadsregionen. Jag älskar Tyresö för det påminner så mycket om Uddevalla.
- när en nära vän ringer och Edie sover som bäst.
- ett nystädat hus som luktar gott.
- att ta på sig en ren amningsbehå coh rena kläder. Kanske till och med ett par nya jeans.
- Edie May Gudrun Löwstedt. Min dotter.
Ibland känner jag mig så lyckligt lottad så jag blir rädd för att det ska hända något. Livet är så sprött och aldrig har det varit vackrare än nu.
Trevlig söndag.
-
Homofober- eat this!
Min bästa vän
Lilltjejen kommer att få en så fin present med posten på tisdag. Jag har inte köpt något pluttenuttigt i första skedet. Men det kommer, tro mig. Man bor ju inte i landets huvudstad för intet. Här finns allt.
Ikväll ser jag på millenium och dricker te. Snart är det godnatt. Edie och jag har inte haft en bra dag och jag är ledsen för att jag inte lyckats hålla tålamodet uppe. Stackars barn. En krokig och tilltufsad mamma tar tidig kväll och förhoppningsvis revansch på sig själv i morgon.
Jag är stalkad!
Efter en halvtimme gick jag upp för då gallskrek Edie. Anders berättade att allt hade gått bra tills dess hon upptäckt att han inte var jag. Då hade hon dragit sig över på andra sidan sängen och varit i det närmaste otröstlig. Så fort jag kom upp och lade mig intill henne lugnade hon ner sig. Hon gnuggade sin panna mot min mun, flätade in sina fingrar i mitt hår och somnade stenhårt. Stackars Anders som kämpar men ändå blir bortvald.
Idag har jag ojat mig över hur trött jag varit. Mina ögon har gått i kors hela dagen och jag har haft svårt att hålla mig vaken. Mer än en gång har jag berättat om hur jobbig och klängig Edie och jag har sagt till Anders att han inte ska ta det personligt men vet ni vad?
Innerst inne har jag jublat och tänkt att HURRA! Edie väljer mig!! Hon väljer mig och det är jag som är hennes mamma och ingen annan kan ta min plats för jag är viktig och min lukt får henne lugn och min röst gör henne sömnig och trygg och det är vi två mot världen för hon är mitt barn och gud nåde den som skadar henne och jag ska alltid skydda henne och se till att hon kan sova så gott som det bara går för hennes mamma är där och då är allt bra. Så har jag tänkt innerst inne. Men det skulle jag ju aldrig säga till någon, förstås;-)
Edie tyrann
Edie Löwstedt tittar upp på mig med lurig blick, gapar jättestort och suger tag. Edie äter som andra bebisar!, skriker jag till Anders. Vi båda tror inte våra ögon men det är sant. Vår lilla, lilla tyrann har bestämt att inte ens amningen får jag ha kontroll över.
Nu äter hon var tredje timme så kompletterar vi med Babysemp om vi känner att det inte räcker. Jag märker att jag är tröttare, törstigare och torrare i huden än vad jag varit innan. Är det normalt?
Man vet att man är småbarnsförälder när.....

Är det bara jag eller ser inte Edies kinder ENORMA ut? Typ Peter Harrisson i bebisvariant...
Ont i kroppen
Vill ni mig något så återfinns jag på sängens vänstra sida. I sträck.
Kvällning
Idag grävde jag ner mig i tvättstugan. Edie lligger på Anders arm och kollar på fotboll, tjejerna somnar i soffan de också, Hampus sitter framför datorn och jag tog mig tiden att vika tvätt. Det är en fördel med att få barn, vardagssysslor med två händer blir.... exotiskt på något sätt. Jag köpte ett par bra hörlurar till mobilen för att ha bra ljudkvalitet när jag powerwalkar. Det har varit en njutning att lyssna på radio och bara få vara i fred.
Hej Camilla Stjerne, välkommen till min blogg.
Till Elin: Nej, det var inte Nina jag syftade på.
Nu till något som jag verkligen behöver er hjälp med:
Edie fyller snart tre månader och jag vill introducera lite rutiner för att få henne att sova själv. Som det är nu sover hon bara om hon ligger på någons arm eller bredvid oss i sängen. Jag har hört att det finns massor med olika metoder för att få barn att somna. Vad har ni för erfarenhet och hur gjorde ni? Vilka metoder är bra respektive kass? Om ni vill dela med er av era tankar och råd är jag fruktansvärt tacksam.
Ha en riktigt mysig kväll!
Godnatt!
Avundsjuka och mindre bra egenskaper- jotack, jag vet.

Hej igen!
Som ni märkt har inget blivit skrivet på ett par dagar. Jag fattar att ni undrat men ska jag vara ärlig har jag inte haft något att säga. Så jag har låtit bli att klottra en massa junk som ingen ändå vill läsa. Men nu har jag något att älta här på bloggen:
Min bästa vän ska ha barn. Men inte när som helst utan för två veckor sedan. Vem det än är som ligger där inne så kan man lugnt säga att h*n tar god tid på sigJ. Min vän kan alltså ligga och föda i detta nu och det är så spännande! Hon har en fin kille på två år och nu är det dags för en nyföding. Jag håller alla tummar och tår.
Nu ska jag skriva om något som inte är helt okej att prata om. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att kunna planera sitt barnaalstrande och faktiskt få planen att gå i lås. Det kan jag bli lite avundsjuk på ibland. Inte så att jag missunnar någon att ha lätt att få barn. Jo, ibland är jag till och med missunnsam. När vi försökte som mest kunde jag bli så enormt provocerad av att få veta att någon i min närhet blivit gravid och på allvar beklagade sig över hur lätt det var och hur olägligt det kom när man precis kommit ur småbarnsåren bla bla bla. Ge ungen till oss då, tänkte jag elakt. Ingen vidare värst bra egenskap hos mig, det är jag medveten om , så skäll inte. Jag är inte mer än människa, jag heller. Och jag är enormt glad för att välsignats med Edie.
Jag undrar hur naturen lottar ut sina små till föräldrar. Jag vet i alla fall att jag drog den högsta vinsten och att fler med mig delar den känslan. Barn är fantastiskt att få och nu väntar jag med spänning på att få välkomna en ny liten fis till världen. Bara så ni vet är jag självutnämnd moster till detta barn och föräldrarna har inget att säga till om denna gången heller.
Nu ska jag försöka koppla in ett trådlöst nånting till tvn så vi kan se på viasat on demand. Jag ger mig fan på att det kommer strula. Jag återkommer.
Förresten, jag har faktiskt saknat att höra från er. Mår ni bra allihopa?
Man ska inte göra reklam, men...
Det är här mitt gym kommer in i bilden. På tisdagar och torsdagar har de mamma- babygympa. Jag och Edie är med så gott vi kan. Första gången sov hon sig igenom hela passet. Det fanns stunder då jag ville att hon skulle vakna så jag kunde få slippa, det kan jag säga. Andra gången skrek hon sig blå och gul. Vi fick smita iväg tidigare. Sedan kom Annika tillbaka från semestern.
Nu blir det lite lovebombing här:
Vilken jävla kvinna hon är, alltså! Hon driver gymet, har hundra pass i veckan och är mamma och mormor samtidigt. På min gympa hjälper hon till om något barn skriker. Hon gör verkligen allt för att man ska få ut något av träningen. Idag såg hon hur trött jag var när jag kom så hon tog Edie och gav henne mat så jag kunde pusta ut en liten stund innan det var dags för träningen. Jag är så glad att jag vågat ta alla överskottskilon, mina slokande hängbröst, celluliter och dåligt självförtroende och pallrat mig iväg. Det är till stor del Annikas förtjänst att jag kommer tillbaka.

Annika och Edie snackar taktik innan träningspasset. Edie är nymatad och hennes mamma har fått en stund för sig själv och är taggad inför gympasset. Så lite egentid det krävs för att vara på hugget igen!

Förutom att leda oss mammor tar Annika hand om gaphalsarna så gott hon hinner. Hon får mina ögon att tåras av tacksamhet. På riktigt. Alla vi som älskar Tyresö gym klappar nu, klapp klapp!
Ha en trevlig kväll! Nu är det godnatt för mig. Jag har sådan sjuk träningsvärk...
Nu är jag likadan

Långlunch med extremt trevligt sällskap
När jag kom hem var Anders på väg till Kärrtorp med Edie redan inpackad i bilen. Jag motstod en impuls att slita ut henne, herregud vad jag hade längtat! Ett par timmar var för långt. Så kändes det. Fast det är bra att Edie och Anders myser sig själva utan att jag lägger mig i .
Just nu dricker jag te och surfar runt. Det är inte fy skam det heller.
Mitt i natten

Nu ligger vi här och tittar på nattlampan som ändrar färg, tränar oss på att räcka ut tungan och gnuggar näsorna mot varandra samtidigt som vi ser varandra i ögonen så gott det går. Bebislivet när det är som bäst. De här stunderna gör att man orkar med allt magknip, nattvak med ledsen bebis och sömnbrist.
Jag ska uppdatera er vad det gäller träningen:
Snö och isgata har gjort att promenaderna blivit lidande men jag har- tada!- lyckats gå på mamma- babypass förra tisdagen och torsdagen och igår.
Jag ska ta kort på kaoset vid tillfälle. Mammorna i gruppen är så fruktansvärt trevliga och det känns fantastiskt att kanske få sig en kompis. Jag är ju nyinflyttad i Tyresö och behöver verkligen få lite nya vänner. Det är svårt att knyta kontakter utan att framstå som helt desperat:-)
Nu ska vi försöka sova här. Edie är så pigg att hon sprattlar. Imorgon ska jag gå på lunch alldeles ensam. Edie ska hänga med Anders till Kärrtorp för att hämta storasyrrorna och sedan är det fotbollsträning i en timme. Medan jag i godan ro spatserar i ett köpcentrum och shoppar litegrann. Kaffelatte- mamma utan bebis, räknas det?
En nära till mig blev påkörd idag
Idag blev en mycket närstående person till mig påkörd när han kom körande. En man i sextioårsåldern tar sig ur sin bil. Totalt stupfull. Så pissberusad att han inte kan varken prata eller fästa blicken. Polisen tillkallades och de trodde att gubben var långt över 2.0 promille. Allt inträffade utanför ett dagis. Mitt på dagen.
Ikväll var jag ute och körde en sväng och jag kunde inte släppa tanken på att fulla människor faktiskt kör på samma vägar som jag. Bredvid mig satt Edie och lekte med sin hand. Om någon full person skulle skada henne är jag plötsligt för dödsstraff. Kanske inte, men reptilhjärnan i mig får de mest primitiva känslor att bara välla fram. Gud nåde den som kröker ett hår på hennes huvud. Jag antar att det är en modersinstinkt.
Jag hoppas att mannen inser att han måste få hjälp. Tack gode gud för att det bara var en bakskärm som blev skadad.
Kram på er därute!
Så trött
Edie har fått ett babygym. Fan, vilket fånigt namn på den grejen, förresten.
Kolla koncentrationen:-)

Nu: sova.
Gästerna har åkt...
..och jag saknar dem redan. Vi hade det helt underbart. Min lilla flicka har blivit så pussad, kramad och beundrad att mitt mammahjärta svämmar över av stolthet. Edie är helt klart ett av de vackraste barnen som någonsin gjorts;-)
Imorgon vankas det gym med Annika. Jag antar att hon kör skiten ur mig. Det ser jag fram emot, konstigt nog. Edie ska följa med och hänga på Annikas arm under tiden som jag tar i för kung och fosterland. Om jag kommer ihåg att ta med mig kameran ska jag fotografera litegrann så ni får se. Ni kan ju alltid skratta åt valrossen på bilden. Men passa på att skratta medan ni kan för om ett tag ska jag se ut så här:
jag lär ju inte bli lika ung men jag vill bli lika stark och tränad som jag var när denna bilden togs. Skam den som ger sig. Eller vad säger ni?
Återkommer...
Edie mår bättre! Vi har penslat med Vichyvatten och imorse var tungan inte lika vit. Mina axlar har suttit vid öronen i två dagar. Nu är lugnet återställt. Mitt inre och hennes. Hon sover, äter och mår som en prinsessa.
Hörs senare, trevlig söndag!!
Truten full i torsk

Ont i öronen

Hela dagen. Så nu tar vi natt, jag och Anders.
Godnatt!
Lattemorsan Kim på Sickla köpkvarter
Jag och Anders har försökt få barn länge, Mari och hennes man ännu längre. Vi har talat om vår längtan och sorgen över att det kanske inte skulle gå. I december var vi och fikade och sa att nästa gång vi ses är vi båda mammor. Idag var det dags. Felicia och Edie skulle fötts på samma dag, den tionde januari. Edie kom den trettionde december och Flisan den elfte januari. När jag kom till fiket ropade Mari på mig och där stod hon. Hon höll handen på en barnvagn. Mari var mamma. Jag också. Jag kikade ner i min vagn där fina Edie låg och blev alldeles varm i magen. Både jag och Mari hade fått vår högsta dröm uppfylld. Jag småsprang emot henne. Hon kom emot mig, vi kramades och båda började gråta. Vi sa Äntligen! och klappade varandra på kinderna och vi visste båda hur lycklig den andra var. Det var fint.

Fina Mari och hennes mirakel Flisan.

Jag håller Flisan i de tre sekunder som Edie passade på att sova.

Maris kollega Jenny och hennes coola son Dylan fikade också. Han var stora killen, född i november.
Innan vi åkte hem handlade jag och Edie på Willys. Hon låg i barnstolen i ungefär en minut innan hon fick spelet.

Sekundrarna innan helvetet brakade lös. Jag satte Edie i Babybjörnselen. När jag skulle lägga varorna på bandet var det jäkligt trixigt att böja sig ner för att få upp konserverna på vagnbotten. Det var en lång kö bakom mig. Inte en enda erbjöd sig att hjälpa till trots att Edie höll på att komma i kläm flera gånger. Medmänsklig värme i staden Stockholm när den är som bäst.
Tidigt i morse tänkte jag ta lite bilder på Edie i en klänning som hon fått av en god vän till familjen. Jag satte henne i fåtöljen och fick ett par bilder. Sedan ville inte Edie vara med mer. Av alla bilder jag tog var den här finast:

Hon är duktig på att visa hur hon känner, min tös.
Ikväll ska jag slösurfa på blocket och bara vara.
Apropå era kommentarer:
Det är så roligt att ni skriver en rad eller två. Jag läser allt ni skriver. Några av er oroar er för mig och ber mig ta det lugnt och att Anders ska avlasta mig. Ni kan vara lugna, han är precis lika delaktig i Edies omvårdnad som jag är. Men det är fint att ni bryr er, jag gillar er skarpt allihop!
Kram!
Bilder från mitt hem, varsågoda och kliv på!
Jag vet att många älskar att få se hur sk kändisar har det. Man får väl ändå räkna mig som någon slags offentlig person. Idag frågade jag en tant efter vägen till Swedbank här i Tyresö. Hon slängde ett getöga på mig och frågade:
- Är du lik någon eller är du dig själv?
Så rolig fråga! Jag svarade att om hon syftade på pratkvarnen på Postkodlotteriet så var jag mig själv annars var jag lik någon. Hon nickade, stötte sin vän i sidan och menade att hon minsann inte behövde glasögon. Tur för henne att jag slängde på mig lite smink innan jag for, hade jag varit osminkad skulle hon inte haft en chans att känna igen migJ.
Man ser bara en viss typ av offentligheter visa upp sina hem. De står finklädda, sminkade och så där lagom rufsiga i håret så att man ska tro att de bara slängt på sig första bästa trasa. Nu råkar jag veta att det tar tid att rigga ljuset på en bild och allt ni ser är allt annat än spontana kort. Hemmet är skinande rent och även om personen i fråga är småbarnsförälder är inte en leksak på fel plats och barnet är så putsat och blänkande att man kan tro att ungen inte producerat en enda bajsblöja i hela sitt liv.
Här, mina kära bloggläsare, ska ni få en liten smygpeak på hur det ser ut i mitt fantastiska hem.
Vi börjar i husets hjärta, fritidsrum och slaverigrotta: Tvättstugan
Mysigt. Vi snackar TVÄTTBERG. Det som ligger på golvet är orent- resten är rent. Gissa om jag ser ut som ett vandrande dragspel? Ni som undrar om jag har hemhjälp: till er säger jag att nej, det har jag inte. För hade jag haft det hade det inte sett ut så här.
Det är viktigt att tänka på miljön och källsortera:
Det är tydligen inte lika viktigt att lämna de källsorterade soporna vid återvinningsstationen.
I vårt hus kan man strosa från rum till rum, alla lika smakfullt inredda.
Eller inte.... så¨här har det sett ut i tre månader....
Slutligen tar vi en titt på babyn Edies rum.
...som hon inte har, stackaren
Ja, så här fint har jag det hemma. Jag hinner inte med. Jag hinner verkligen ingenting. Men vet ni vad? Jag skiter i vilket för jag har världens finaste som tar upp all min tid.
Så var det med det. Trevlig kväll!
Jag tror minsann...
snyft...
Nattvak
