Kim Kärnfalk

Det nya är händer och händer och en och annan leksak. Edie har fullt upp med att få armarna dit hon vill och lyckas hon inte blir hon vansinnig. Hon har såklart ärvt sin pappas otålighet..eller kanske min... Då är det tur att man har en snäll storebror som kan curla och hjälpa. Edie älskar sin Hampus.



Imorgon ska vi på föräldraträff på BVC. Då kommer jag väga och mäta Edie. Hon har alla gånger gått upp i vikt, det kan jag säga. Nu är det slut på massagen så nu håller jag tummarna för att det kommer vara något annat barn som gallskriker och inte min dotter.

Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran till gymmet imorgon. Tänkte ta kort innan jag testar spinningen. Sedan kan det vara försent. Kanske Anders kan sälja bilderna till Aftonbladet och få lite pengar till Edie. "Sista bilderna innan Kim föll död ner." Förra gången jag provade spinning var i början på nittiotalet och då svimmade jag av syrebrist. Det känns riktigt läskigt att ge sig på det en gång till. Ingenting talar till min fördel: jag är tio år äldre, ganska nyförlöst och med tjugo kilo mer att släpa på än förra gången. Önska mig ett stort lycka till.

Om jag överlever kommer min vän Malin hela vägen från Uddevalla och hälsar på. Det vankas lite mat, lite vin och mycket pladder och skvaller. Jag ser fram emot det.

Nu ska jag surfa och vara helt min egen tills ögonen faller igen, alternativt lillvispan vaknar och vill ha mat. Vi får se vad som kommer först. Kram till er därute!

Idag grävde jag ner mig i tvättstugan. Edie lligger på Anders arm och kollar på fotboll, tjejerna somnar i soffan de också, Hampus sitter framför datorn och jag tog mig tiden att vika tvätt. Det är en fördel med att få barn, vardagssysslor med två händer blir.... exotiskt på något sätt. Jag köpte ett par bra hörlurar till mobilen för att ha bra ljudkvalitet när jag powerwalkar. Det har varit en njutning att lyssna på radio och bara få vara i fred.

Hej Camilla Stjerne, välkommen till min blogg.

Till Elin: Nej, det var inte Nina jag syftade på.

Nu till något som jag verkligen behöver er hjälp med:

Edie fyller snart tre månader och jag vill introducera lite rutiner för att få henne att sova själv. Som det är nu sover hon bara om hon ligger på någons arm eller bredvid oss i sängen. Jag har hört att det finns massor med olika metoder för att få barn att somna. Vad har ni för erfarenhet och hur gjorde ni? Vilka metoder är bra respektive kass? Om ni vill dela med er av era tankar och råd är jag fruktansvärt tacksam.

Ha en riktigt mysig kväll!

Godnatt!

Hej igen!

Som ni märkt har inget blivit skrivet på ett par dagar. Jag fattar att ni undrat men ska jag vara ärlig har jag inte haft något att säga. Så jag har låtit bli att klottra en massa junk som ingen ändå vill läsa. Men nu har jag något att älta här på bloggen:

Min bästa vän ska ha barn. Men inte när som helst utan för två veckor sedan. Vem det än är som ligger där inne så kan man lugnt säga att h*n tar god tid på sigJ. Min vän kan alltså ligga och föda i detta nu och det är så spännande! Hon har en fin kille på två år och nu är det dags för en nyföding. Jag håller alla tummar och tår.

Nu ska jag skriva om något som inte är helt okej att prata om. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att kunna planera sitt barnaalstrande och faktiskt få planen att gå i lås. Det kan jag bli lite avundsjuk på ibland. Inte så att jag missunnar någon att ha lätt att få barn. Jo, ibland är jag till och med missunnsam.  När vi försökte som mest kunde jag bli så enormt provocerad av att få veta att någon i min närhet blivit gravid och på allvar beklagade sig över hur lätt det var och hur olägligt det kom när man precis kommit ur småbarnsåren bla bla bla. Ge ungen till oss då, tänkte jag elakt. Ingen vidare värst bra egenskap hos mig, det är jag medveten om , så skäll inte. Jag är inte mer än människa, jag heller. Och jag är enormt glad för att välsignats med Edie.

Jag undrar hur naturen lottar ut sina små till föräldrar. Jag vet i alla fall att jag drog den högsta vinsten och att fler med mig delar den känslan. Barn är fantastiskt att få och nu väntar jag med spänning på att få välkomna en ny liten fis till världen. Bara så ni vet är jag självutnämnd moster till detta barn och föräldrarna har inget att säga till om denna gången heller.

Nu ska jag försöka koppla in ett trådlöst nånting till tvn så vi kan se på viasat on demand. Jag ger mig fan på att det kommer strula. Jag återkommer.

Förresten, jag har faktiskt saknat att höra från er. Mår ni bra allihopa?

Idag blev en mycket närstående person till mig påkörd när han kom körande. En man i sextioårsåldern tar sig ur sin bil. Totalt stupfull. Så pissberusad att han inte kan varken prata eller fästa blicken. Polisen tillkallades och de trodde att gubben var långt över 2.0 promille. Allt inträffade utanför ett dagis. Mitt på dagen.

Ikväll var jag ute och körde en sväng och jag kunde inte släppa tanken på att fulla människor faktiskt kör på samma vägar som jag. Bredvid mig satt Edie och lekte med sin hand. Om någon full person skulle skada henne är jag plötsligt för dödsstraff. Kanske inte, men reptilhjärnan i mig får de mest primitiva känslor att bara välla fram. Gud nåde den som kröker ett hår på hennes huvud. Jag antar att det är en modersinstinkt.

Jag hoppas att mannen inser att han måste få hjälp. Tack gode gud för att det bara var en bakskärm som blev skadad.

Kram på er därute!

..och jag saknar dem redan. Vi hade det helt underbart. Min lilla flicka har blivit så pussad, kramad och beundrad att mitt mammahjärta svämmar över av stolthet. Edie är helt klart ett av de vackraste barnen som någonsin gjorts;-)

Imorgon vankas det gym med Annika. Jag antar att hon kör skiten ur mig. Det ser jag fram emot, konstigt nog. Edie ska följa med och hänga på Annikas arm under tiden som jag tar i för kung och fosterland. Om jag kommer ihåg att ta med mig kameran ska jag fotografera litegrann så ni får se. Ni kan ju alltid skratta åt valrossen på bilden. Men passa på att skratta medan ni kan för om ett tag ska jag se ut så här:



jag lär ju inte bli lika ung men jag vill bli lika stark och tränad som jag var när denna bilden togs. Skam den som ger sig. Eller vad säger ni?

Jag vet att många älskar att få se hur sk kändisar har det. Man får väl ändå räkna mig som någon slags offentlig person. Idag frågade jag en tant efter vägen till Swedbank här i Tyresö. Hon slängde ett getöga på mig och frågade:

- Är du lik någon eller är du dig själv?

Så rolig fråga! Jag svarade att om hon syftade på pratkvarnen på Postkodlotteriet så var jag mig själv annars var jag lik någon. Hon nickade, stötte sin vän i sidan och menade att hon minsann inte behövde glasögon. Tur för henne att jag slängde på mig lite smink innan jag for, hade jag varit osminkad skulle hon inte haft en chans att känna igen migJ.

Man ser bara en viss typ av offentligheter visa upp sina hem. De står finklädda, sminkade och så där lagom rufsiga i håret så att man ska tro att de bara slängt på sig första bästa trasa. Nu råkar jag veta att det tar tid att rigga ljuset på en bild och allt ni ser är allt annat än spontana kort. Hemmet är skinande rent och även om personen i fråga är småbarnsförälder är inte en leksak på fel plats och barnet är så putsat och blänkande att man kan tro att ungen inte producerat en enda bajsblöja i hela sitt liv.

Här, mina kära bloggläsare, ska ni få en liten smygpeak på hur det ser ut i mitt fantastiska hem.

Vi börjar i husets hjärta, fritidsrum och slaverigrotta: Tvättstugan



Mysigt. Vi snackar TVÄTTBERG. Det som ligger på golvet är orent- resten är rent. Gissa om jag ser ut som ett vandrande dragspel? Ni som undrar om jag har hemhjälp: till er säger jag att nej, det har jag inte. För hade jag haft det hade det inte sett ut så här.

Det är viktigt att tänka på miljön och källsortera:




Det är tydligen inte lika viktigt att lämna de källsorterade soporna vid återvinningsstationen.

I vårt hus kan man strosa från rum till rum, alla lika smakfullt inredda.



Eller inte.... så¨här har det sett ut i tre månader....

Slutligen tar vi en titt på babyn Edies rum.

...som hon inte har, stackaren



Ja, så här fint har jag det hemma. Jag hinner inte med. Jag hinner verkligen ingenting. Men vet ni vad? Jag skiter i vilket för jag har världens finaste som tar upp all min tid.



Så var det med det. Trevlig kväll!