....

Jag undrar.



Om hon hörde.



På riktigt hörde.



Det förtroende hon fick i sitt knä.



Igår.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Man skulle kunna ana att hon satt kvar på samma ställe en lång stund efteråt och vårdade det sköra förtroendet. Kanske kan man tro att hon aldrig missar ett endaste ord eller tonfall. Att hon valde att behålla värmen som omgav hennes tankar för sig själv. Men allt det är ju bara en gissning...

2009-04-14 @ 23:59:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0