Kim Kärnfalk

För tjugo år sedan föddes min lillasyster Linn.

Ett stort grattis på födelsedagen, gumman. Jag älskar dig!

Jag vet att jag borde skriva något inspirerande eller smart. Men det finns inga ord idag.

Huvudet värker och mitt humör är skit.

Så vi säger så. Okej?

Som jag har sovit i natt! Hurra! Jag har bara behövt gå på toa två gånger och det känns underbart. Nu ligger jag i soffan med en filt över mig, tvn surrar i bakgrunden och jag läser tidningarna på internet. Två kokta ägg, ett stort glas oboy och en hink med te blev frukosten idag. Hundarna då, tänker ni, vad gör dom? Jo, det ska jag säga er, de ligger i dubbelsängen en våning upp och sover. Fortfarande. Ziggy har ett sjätte sinne när det gäller regn och dåligt väder. Han känner av att det är pissväder, slår en knut på snoppen och fortsätter sova.

Jag lämnade in bilen på verkstad för att kolla så den går igenom besiktningen den 25:e. Vi tänkte att vi skulle vara lite förutseende denna gång. Vad händer? Spindelleden är sönder, bromsskivor och något mer och vips så kostade det nästan 9000 kr. I slutet på november när CSN skall betalas, el och tele, och dessutom ska vi flytta. Sedan är det jul och ny bebis på ingång. Hurra för ekonomin! Not.

Idag ska jag bara njuta av ensamheten/avskildheten. Den är inte skrämmande när det bara handlar om ett par timmar. Annars avskyr jag att känna mig ensam. Det gör jag inte idag. Igår delade jag ut pengar och det tar en massa energi och den behöver tankas på så det ska jag göra idag. Bara vara. Och klappa på magen och kanske vika om bebisens kläder. Av längtan. Av kärlek.

Nu rullar magen fram och tillbaka. Det är min nya hobby: att ligga och titta på magens rörelser. När jag blev gravid så tyckte jag att det verkade läskigt att ha någon som rör sig i magen. Anders sa att jag skulle växa in i det. Han hade helt rätt. Rörelser i magen skvallrar om att allt är bra och drömmen är på väg att slå in.

Stor kram!

Fick frukost på sängen för tredje dagen i rad, jag har det bra, jag.

Nu: Utdelning med Postkodlotteriet i alldeles för trånga kläder. Snart är jag mammaledig och då ska jag slå rekord i att bära joggingkläder flest dagar i sträck. Så känns det nu iallafall.

Trevlig måndag!

Jag saknar faktiskt att gå ut då och då. Spendera lite till på Mommas och lyssna på bra musik. Nu för tiden orkar jag inte hänga ute på krogen och sedan kommer jag inte ha varken lust eller tid. Men nu. Ännu en lördag i soffan. Anders leker med döden eftersom han fortfarande ligger i badet OCH JAG VILL ÄTA MIDDAG PRECIS JUST I DETTA NU. Allt är framdukat och klart och jag min idiot sa att vi kunde vänta med middagen när han frågade. Men nu har jag ångrat mig. Fan.

På måndag ska jag iväg och dela ut pengar. Jag är lite nervös för det, faktiskt. Vad gör jag om min kropp inte orkar med? Det är enormt påfrestande att springa runt nu när jag börjar bli stor som ett hus. Det är inte superkul att visa sig i tv heller när man ser ut som Elvis på hans sista konsert. Snacka om dubbelhaka! Fast egentligen spelar det ingen roll, bara min lillfis mår bra. Det verkar nog som att h*n gör det.

Nu hör jag Anders på övervåningen. Tack gode gud för det. Matdax.

I mitt vardagsrum står en vit vagn.



I den ska mitt barn ligga. Sova, skrika, vaggas till sömns av en sömnig mamma som knappt kan sätta fötterna framför sig av utmattning. Av en pappa som har handlaget inne och som vet att ett barn inte kan dö så fort det får en gnutta feber eller en röd prick i hårbotten.

Jag låter händerna fingra över handtaget. Det är mjukt och känns som skumgummi. Låtsas vagga ett övertrött barn genom att försiktigt skjuta vagnen över golvet, fram och tillbaka. Det känns ovant. Jag känner mig lite löjlig och blir generad. Anders ligger i soffan och tittar på tv. För honom verkar mitt beteende helt normalt.

Kanske har jag mitt försvar ända upp till himlen. Det skulle inte förvåna mig om någon plötsligt tog en nål och stack mig rakt i magen och pyyyysss, all luft går ur och ingen bebis finns. Sparkarna var påhittade och barnmorskan en fantasi. För kan det verkligen vara så? Kan det verkligen vara min och Anders tur att få något så fint? Som är oss båda två. Ett riktigt barn med personnummer och kläder som bara passar på en bebis. Som har en egen säng och som jag blir mamma till, jordens mittpunkt för en ny person.

I mitt vardagsrum står en vit vagn som ett löfte.

Måtte allt gå bra.

Så var det då Linda som så gärna ville ha barn. Så blev hon gravid efter många om och men. Efter skräck, sorg och barnlängtan så lyckas det ta sig till slut.

Vad händer då?

Jo, för att hon verkligen ska veta att hon lever blir hon sjuk, sjukare än typ 99% av alla blivande mammor någonsin blir.

Jag som trodde att jag hade missflyt för det mesta.

Nu får du komma hem Linda, för nu tycker till och med jag synd om dig.

Jag och L har badat. Eftersom jag smäller av på värmen ligger hon kvar och gottar sig. Jag smörjer in min allt mer oformliga kropp med lotion framför spegeln medan hon ligger kvar och betraktar sin styvmoder med munnen under vattenytan.

L: Kommer du alltid ha hängbröst nu?

Jag: Ja.

Kort paus, L tänker.

L: Det får man ta.

Jag: Ja, det får man ta.

L: Stäng dörren efter dig när du går ut för det blir kallt.

Idag har jag varit på stan med våra gäster Mona och Elin. Jag har gått i affärer i över 4 timmar. Under en lördag. Från 11 till 16. Gissa om jag känner att jag är värd att få ligga ner i sängen nu?

Jag hatar att shoppa.

Köpte ett par tumlösa vantar till bebisen på POP för 45 kronor. That´s it.

Nu: Jävligt mycket godnatt.

Nu har jag surat klart. Jag kan vara extremt långsint men det är över nu.

Skönt det.

Igår morse tog jag den andra vaccinationen mot svininfluensan. På kvällen fick jag frossa, hela kroppen skakade och jag spydde och annat.

Idag har jag hosta, mår illa, har huvudvärk och känner mig allmänt hängig.

Snyft.

Min inhandlingsresa går vidare. Idag Barkaby och hämtning av sängkläder till spjälsäng. Spöket Laban och annat begagnat.

Dessa serier visar upp en viss typ av svenskar. Säg mig, är detta den svenska folksjälen?