frihet
Det är nästan tre timmar att sova på. Ostört.
Tre timmar är den ocean av tid.
Godnatt!
Till er som läser min blogg
Ni ska veta att jag verkligen njuter av era kommentarer. När nätternas minuter segar sig fram går jag in och läser och det stärker mig. Det känns som om det finns människor runt om i landet som håller på mig, som vet att jag kan det här och om ni bara visste hur jag uppskattar det. Ni gör det lättare att orka. Man behöver verkligen inte alltid hålla med mig. Kritik kan jag ta men inte personliga påhopp och hittills har alla varit snälla. Tack så hemskt mycket för att ni finns och gör min tid som nybliven mamma lite lättare. För det gör ni verkligen.
Jag ska skärpa mig med att skriva på era bloggar, ni som anger adressen. Jag läser mycket mer än vad ni tror. Nu ska jag återgälda er vänlighet.
Jag vill bara påminna om min mailadress ifall någon har lust att skriva en rad: [email protected]
Ha en trevlig kväll allihop!
Just nu i soffan: Robinson och systermys.
Från vänster: Jonna, Edie, Lisen
Så gick en dag och kom aldrig åter.....
I natt har jag inte sovit mer än kanske två timmar. På sin höjd. Jag fungerar inte utan sömn. Blir ledsen, yr och ser allt i svart. Men så har jag en liten att skärpa mig inför och det går bra. Eller iallafall ganska bra.
Om man bortser från allt som inte är viktigt mår jag bra.
Inget nytt under solen. Så är det. Sorgesamt.
Å andra sidan äger jag världen. Rik på babyhull, spyor och vaknätter. Så ser jag det och inget är finare än det.
Ensamstående mammor
Jag trodde att jag tänkt över och kalkylerat med alla känslor som skulle kunna dyka upp när man blir mamma. Ändå har en helt otippad känsla krypt närmre och närmre de senaste dagarna. Känslan av att livet är så förgängligt. Jag vill inte bli allvarligt sjuk, jag vill vara med och se Edie växa upp. När hon ligger på mitt bröst och jag känner hennes lilla hjärta slå fort, fort så skräms jag av min starka kärlek och vilja att få vara hennes mamma i många år till. Visst har jag varit rädd för att bli sjuk förut men nu är jag skräckslagen för att få lämna in i förtid. Det är så mycket jag vill hinna lära henne. Min vilja att skydda och utrusta henne för Livet gör mig säker på att jag nog är en bra mamma, inget är viktigare än hennes välbefinnande. Resan som mamma har bara börjat och förutom att jag ska lära känna Edie ordentligt verkar det som om jag behöver lära känna mig själv igen. Helt oväntat, faktiskt.
Edie, klockan 3.27
Favoritbild
Min dotter och jag.
Ingen är halv i vår familj
Min dotter har tre syskon. Jonna och Lisen är elva och Hampus sexton. Under min graviditet har jag hört vuxna fråga barnen hur det känns att få ett halvsyskon. Som om min dotter och hennes syskon delade på något som inte var helt. Som om deras kärlek till varandra inte var riktigt på riktigt eftersom de inte har samma mamma. Det har gjort mig ledsen. Såklart att de stora syskonen har en annan relation eftersom de delar samma historia men måste människor skriva det på näsan?
Jag har två syskon, Andreas och Linn. De är mina riktiga syskon trots att ingen av oss tre har samma pappa. Biologiskt sett alltså, samma pappa har vi och han heter Conny. Conny har dessutom ett barn med en annan kvinna och Johan är också ett syskon i skaran. Även om vi inte växt upp ihop på heltid räknas han också trots att varken jag eller Andreas har biologiska band till honom. Så egentligen kan man säga att jag har tre syskon. Min kärlek till dem är hel och klar. Inget halvt med det.
När Edie blir äldre kommer det gå upp för henne att vår familj är kraftigt reducerad varannan vecka. Då är storasyskonen hos sin mamma. Jag kan tänka mig att det kommer bli en sorg i Edie. Hon kommer själv förstå att hon är lite utanför. Det lär hon räkna ut utan vuxnas hjälp att sortera blodsband.
I min familj finns fyra barn, två hundar och två vuxna. Alla lika mycket värda och alla lika älskade oavsett vem som är släkt med vem.
Förresten är Edie den enda som är släkt med oss alla, hon kommer få trösta sig med det….
Lillstrumpan åker till stan
Kakmonstret
Just nu bakar jag chokladmuffins. Det är väl något ämne i dem som man behöver när man ammar, va? Som är bra för Edie, menar jag;-)
Jag är glad för att ni kommenterar i min blogg.
Till Elin: Vi har en vit Crescentvagn som skall ut på premiärtur i morgon. Jag ska visa bilder om jag kommer ihåg att ta med kameran. Mitt minne är inte vad det varit...
Förresten var vi på BVC idag, jag och Edie. Hon hade gått upp fint och växt hela två centimeter. Hon passade på att bajsa ner hela min klänning när jag tog av henne blöjan. Jag antar att hennes tarmfunktioner och pricksäkerhet fick Med Beröm Godkänt. Efteråt låg hon med nöjd min och betraktade en asgarvande sjuksköterska och en ganska förvånad mamma. Sedan somnade hon.
I mitt kök, tisdag kväll.
I barnvagnen sover Edie sin allra bästa sömn. Den är högst tillfällig och kan ta slut närsomhelst. På bordet står en kanna nybryggt te och en burk honung. Tjejerna och Anders kollar på Mästarnas mästare. Hampus slår precis igen dörren efter att ha varit ute med hundarna. Just nu kan livet inte bli så mycket bättre, faktiskt. Så många år jag trodde mig veta hur mycket jag saknade barn. Jag hade ingen aning. Livet är skonsamt på så sätt. Hade jag vetat exakt hur fantastiskt det är att få barn skulle jag ha sörjt så mycket mer.
Jag har en vän som inte vill ha barn. Hon vill verkligen inte ha barn. Det är ovanligt för en kvinna i fyrtioårsåldern och hon berättar ofta om hur provocerade folk blir och hur hon måste värja sig från alltför personliga frågor. Det är ett fritt val och jag vill att ni ska veta att jag inte kan lägga någon värdering i hur andra lever sina liv. Eller vad andra drömmer om. Det står var och en fritt.
Jag vet iallafall att min dröm blivit sann. Jag är så himla tacksam för det.
Det kom ett brev
Förälskelse
Så är det nu. Minus vakna nätter på grund av sex. Mycket spyor, bajsblöjor och magknip. Senaste natten nästan sömnlös. Dagen idag grinig dotter och ännu grinigare mamma.
Jag kan ändå inte fatta att det sant. Som ett stålbad att kliva upp ur sängen mitt i natten för att vyssja, byta, smeka, lugna en orolig bebis. Ändå är det enkelt och alldeles självklart. När Edie ätit, är bytt på och rycker till som hon gör precis innan hon faller i tung sömn är jag rikast i världen.
Om jag vill ha fler barn?
Hit me and keep them coming, säger jag.
Om bilder och rättigheter. Någon som vet?
Kom att tänka på en sak. Visst äger jag rätten till de bilder jag publicerar här på bloggen? Eller är det tillåtet för vem som helst att sno bilderna och publicera i vilken tidning som helst?
Tacksam för svar, snarast.
Trött, dum och gråtmild
Jag har haft en lätt romantiserad bild av amningen, det kan jag säga direkt. Det är mysigt. Också. Men det är inte bara gulligull utan en hel del frustrerad bebis, trött mamma och tuttar som inte producerar det de ska. Vi kan inte bara vakna på natten, ge Edie mat och somna om. Vi har en bit kvar, kan man säga.
Idag skulle vi ut ett ärende så jag passade på att besöka Babyland för att köpa lite nödvändigheter. När jag kom in i affären hade jag glömt vad jag skulle ha. Det var helt soprent i skallen. Nu vet jag hur det känns att tappa minnet, även om det bara varade ett kort tag. Superläskigt.
Jonna, Edies storasyster, är här med oss idag. Det är hennes sista dag på lovet och just nu ligger Edie, Anders och Jonna och myser sig i våra sängar. Själv sitter jag i köket och dricker te. Edie har ätit som en häst och sover sin allra bästa komasömn. När hon mår bra mår jag bra.
"Ta ett kort på det här. Hon är sjukt liten", sa Lisen. "Hennes fingrar når inte runt mitt pekfinger, det kommer ingen att tro på".
(När jag vet vad som gäller ang bilder lägger jag ut bilden igen.)
Vår dotter är här
Just nu går dagarna åt till att lära känna varandra och jag är så tacksam, förälskad, omtumlad och lycklig på en och samma gång.
Äntligen är hon här. Mitt liv börjar nu.
