Kim Kärnfalk

Eftersom min man och jag renoverar vår lägenhet tog jag mig en tur till byggvaruhuset Fredells. Det var lördagsstress även där men eftersom jag bara skulle ha ett par penslar och rollers så var jag vid gott mod. När jag inte hittade fönsterpenslar gick jag till informationsdisken. Bakom disken stod två killar, modell yngre, och pratade med en gubbe om hans färgval. De låtsades inte se mig. Till slut bad ja gom hjälp och det enda jag fick tillbaka var ett ögonkast= lilla gumman. När jag sedan frågade om var penslarna fanns GJORDE SKITUNGEN SIG ROLIG PÅ MIN BEKOSTNAD. Så nedlåtande och överlägsen så jag hade lust att slå in tänderna på fanskapet. Bara för att jag är tjej betyder väl inte det att jag inte kan måla? Vi har ju precis byggt ett sommarhus. Själva. Jag har gjutit plintar, blandat betong och målat takknockar.

Jävla as!

*morr*

Min farfar körde flakmoppe och jobbade för Uddevalla Kommun. Min mormor arbetade först på fabrik och sedan i skoaffär. Min morfar arbetade på Munkedals bruk och mammas mormor var bonde. Mina förfäder hade valkar i händerna, röstade på sossarna och tog sig en jävel då och då. Värderingarna var enkla men har lett mig rätt genom livet.

* Man kommer i tid.
* Man är hel och ren.
* Man röstar rött.
* Man är medlem i facket inte bara a- kassan. Solidaritet.

Jag minns när jag och mormor gjorde oss fina på första maj och gick i förstamajtåget. Mormors bror Östen var fanbärare i facket, det var stort. Internationalen lärde jag mig som femåring, jag sjöng högst av alla tanter och farbröder.

Jag är uppväxt i ett miljonprojektområde i norra Uddevalla. Min mamma har uppfostrat mig. Själv. Mormor fanns med alldeles intill men ingen pappa hjälpte till med städning, läxläsning och pengar. Min mormor uppfostrade min mamma utan hjälp från någon man. Girlpower.

Missbruk av alkohol och narkotika tillhörde männen. Det var så det var. En sup här och en holk där. Det var fest. Ofta. Sedan blev det vardag. Beroendet svepte bort relationer och löften. Slag ersatte argument. Min mamma fick stå pall för mer än hårda ord. Hon gav sig aldrig och tog sig vidare.

Mamma träffade en man som blev min pappa. Världens bästa mamma fick världens bästa man. Jag fick eget rum. Ungefär 6 kvadrat. Rosa väggar och Betty Boop lakan. Fick välja matta själv. Grå med rosa blixtar. Conny gav mig hans gamla skivspelare. Total lycka.

Vi flyttade till hus. Det byggdes åt oss, alldeles nytt. Vi åt middagar och pratade med varandra. Var nära. Mamma skrattade mycket. Linn föddes när jag var femton. Som en krona på verket.

Nu läser jag och satsar på att bli psykolog eller läkare. Klassresa. Rent ekonomiskt är den redan gjord. Jag bor fint i en stor bostadsrätt och har sommarhus. Men det spelar ingen roll för jag är arbetarklass i själen. Vi äger en särsklid stolthet, vi som inte fick allt gratis från början. Våra föräldrar och förfäder har slitit så de fått blodsmak i munnen men det har inte synts i deras plånböcker. Inte alls.

Mina barn kommer få lära sig mormors och mammas värderingar. De ska veta vad pengar är värda och inte ta för givet att de ska få allt gratis. Utomlandssemestrar är ingen självklarhet. Märkeskläder ingen rättighet. Solidaritet med de svaga och förakt mot de som inte gör rätt för sig. Det ska de få lära sig. Det är en bra uppfostran, det.

Den börjar om helt oförhappandes.

Igår gick musikbranschens stora firmafest av stapeln och undertecknad var där. Det är ett spektakel att skåda. Stereotypt så att det är riktigt underhållande, faktiskt. Bredvid mig och Anders satt ett gäng skivbolagskillar som var så grabbiga att man skämdes. En kille med glasögon skickade ut deras mousserande vita vin eftersom det inte gick att dricka. Konstigt, alla andra dög det åt. Istället kom det in en flaska Tattinger och den gick tydligen bättre. Jag undrade om killen tagit revansch på sig själv. Han såg nog på sig själv som lyckad. Han kom nog från landet från början.

Genomsnittsvikten bland kvinnorna låg nog på 49 kilo och jag undrar om hela stockholms hårblekningsmedelsarsenal gått åt inför festen. Alla såg likadana ut, tokspacklade och pinnsmala. Coola poser och för höga skratt, alla tjejer uppträdde likadant. Pinsamt.

Jag är glad att Esbjörn Svenssons trio vann Jazz- grammisen. Deras år har varit tufft och de fick stående ovationer. Man ska veta att trion var barndomskamrater och de hade precis börjat slå i USA och övriga världen. Tragiskt.

När jag summerar gårdagen inser jag med all tydlighet att musiklivet inte är mitt längre. Mitt liv känns för viktigt för att spela innetjej. Jag är tacksam för åren jag hade men är nöjd att det är över. Min dröm att vinna schlagern uppfylldes och det är få förunnat att få uppleva det. Men nu räcker det.

Ibland undrar jag om min statistik stämmer. Det kändes så tyst och tomt på bloggen efter juluppehållet.

Nu är det snart skolstart igen och jag längtar verkligen tillbaka. På måndag är det jag som traskar till skolan och biter tag i två nya ämnen. Nu är det precis ett år sedan jag började plugga på Åsö vuxengymnasium. Så nervös jag var! Min första lektion var Svenska A och det hatade jag när jag gick i skolan. När jag började på gymnasiet fick jag en svenskalärare som jag avskydde. Hon gillade inte mig heller. Hon förklarade efter en uppsats att jag inte kunde förvänta mig mer än en trea i slutbetyg, alltså tre år framåt. Hon förklarade beklagande att jag inte hade svenska språket i mig och inte skulle räkna med mer. Hur kan man säga så till en femtonåring? Det sitter ju kvar i hela ens liv. Nåväl, tillbaka till Åsö.

Tio minuter innnan lektionen började hittade jag salen och utanflr stod en massa människor, mina blivande klasskamrater. När de fick syn på mig trodde de att någon vunnit pengar eller att jag skulle göra ett reportage om någon. Så dumt av mig! Jag hade varit så inställd på att bli elev men var helt oförberedd på att någon kände igen mig. Jag kände mig helt naken och ville springa hem igen. Jag ringde en kompis, Malin, som fick lugna mig och peppa mig att ta mig in på lektionen.

Så satte den igång och den första känslan av tråkighet kom över mig. Som det var förr. Plötsligt började jag gäspa och tänka på annat. Där bestämde jag mig och sa till mig själv: Kim, du är vuxen nu. Du har visst svenska språket i dig, du håller ju på att skriva en bok för fan. Du har ett förlag som vill ge ut den och folk kommer vilja läsa den. Nu får du skärpa dig och intressera dig för ämnet och det läraren går igenom på tavlan.

En vecka senare skulle vi lämna in en uppsats. När vi fick tillbaka den så skakade mina ben. Jag hade verkligen ansträngt mig. Med hela kroppen förberedd på besvikelse läste jag mitt betyg. MVG+. Den känslan var obeskrivbar. Jag gick igenom hela kursen utan sämre betyg på mina arbeten än MVG. Min lärare var stenhård och jag lärde mig massor.

Om du vill plugga som vuxen och känner att du inte riktigt vågar eller orkar så GE DET EN CHANS: Det är roligt att studera i vuxen ålder. Du är mycket duktigare än vad du tror. Kan jag så kan du. Så många kvinnor i vuxen ålder jag mött som har skitdåligt självförtroende till ingen nytta eftersom de upptäcker att de är smarta. I början på kursen satsar de på att bli godkända men allteftersom får de mod nog att höja sina ambitioner. Det är underbart att se.

Nu har jag snart läst in ett halvt slutbetyg. Alla kärnämnen är klara. Det enda ämne som spökar nu är Matte B. Det ska jag  ta längre fram. På måndag börjar mina omvårdnadsämnen igen. Om ett och ett halvt år ska jag beställa mig en studentmössa och köpa mig en tårta. För då är jag klar och hela världen ligger vidöppen vid mina fötter.

Är det någon där?

Nu är vi hemma från Sälen och det är UNDERBART. Ett nytt år och QX- gala i februari. Förresten, du har väl inte glömt att rösta?

Gott nytt!

Jag och Anders har tillbringat veckan och julen i Uddevalla och det har varit supertrevligt. Har känt en smygande förkylning som exploderade till en megaförkylning i morse. Nu är jag äntligen hemma och ska tokkurera mig eftersom barnen kommer imorgon. Det är inte en riktig jul utan dem, på något sätt.

Nu: te och slösurfning, sedan Stjärnorna på slottet och godnatt.

God fortsättning!

Jag och Anders åkte in vid halv två för att möta A över en lunch. Det var trevligt att ses igen och maten var kanongod. Sedan var det dags att ge sig in med armbågar och klor i julruschen. Mitt goda humör var som bortblåst. När vi kommer till H& M gick jag in för att köpa en klänning jag kollat in. Anders frågar, utan ironi, är detta ett tant- HM? Ja, säger jag, det är H& M dam. Jaha, säger min ömme man som precis kallat min klädsmak för kärringaktig utan att veta om det.

Nu ligger vi däckade i varsin soffa. Nu vankas det te och kex innan Dansbandskampen drar igång. Trevlig lördag!

Mamma, mormor och jag blev nominerad till årest gaygala. Jag är sjukt mallig för det. Det skulle betyda allt för mig om jag vann. Min mormor skulle få gå på gala. Iallafall i allas medvetande. Om du vill rösta på mig, gör det här:

http://www.qx.se/gaygalan/8880/har-rostar-du-till-gaygalan-2009

Tack!

Nu har jag precis tryckt på send- knappen och skickat iväg det sista arbetet för året. ÄNTLIGEN! ÄNTLIGEN!

Jag längtar hem till min mamma. Vi ska fira julen där och det ska bli så roligt!

inför dagens julklappsinhandling. Detta av flera orsaker:

jag hatar att shoppa.
jag kommer inte vara den enda som är ute i senaste laget.
det kommer bli dyrare än jag tänkt.
eftersom jag ska på hjältargalan i eftermiddag kommer jag vara stressad redan vid två.
jag är trött sedan gårdagens sena sämggång.

morr.

Herregud så skönt när detta är över och man får bestämma över fjärrkontrollen igen. Sista kvällen med falskspång och bedrövlig musik.

/ Bittertanten

Fick tillbaka en uppgift. Bara VG. Det andra sedan jag började plugga. Skandal. Nu går det utför med Kärnfalk:-(

Snart är det min tur. Välj mig, välj mig, välj mig. Jag är snäll och längtar så.

Så är det snart kväll. Det är redan svart ute. Varför bor man inte i ett varmare land?

Jag fryser.

Fy fan för dagens avsnitt av Parlamentet! Om ni kan så leta upp det på nätet och se hur de beter sig. Det görs narr av våra pensionärer. De äter kattmat, har broddar på skorna för att fånga mat och de luktar illa, skämtar de. Jag blir vansinnig. Är det värdigt? Varje person i panelen får bättre betalt per avsnitt än vad en pensionär har i månaden.

Jag skäms över Sverige. Skäms över att publiken skrattar åt cyniska skämt. Skäms för att vi inte har koll på vilka det är som byggt upp det samhälle vi lever i idag.

Fy fan.