Kim Kärnfalk

Idag blev en mycket närstående person till mig påkörd när han kom körande. En man i sextioårsåldern tar sig ur sin bil. Totalt stupfull. Så pissberusad att han inte kan varken prata eller fästa blicken. Polisen tillkallades och de trodde att gubben var långt över 2.0 promille. Allt inträffade utanför ett dagis. Mitt på dagen.

Ikväll var jag ute och körde en sväng och jag kunde inte släppa tanken på att fulla människor faktiskt kör på samma vägar som jag. Bredvid mig satt Edie och lekte med sin hand. Om någon full person skulle skada henne är jag plötsligt för dödsstraff. Kanske inte, men reptilhjärnan i mig får de mest primitiva känslor att bara välla fram. Gud nåde den som kröker ett hår på hennes huvud. Jag antar att det är en modersinstinkt.

Jag hoppas att mannen inser att han måste få hjälp. Tack gode gud för att det bara var en bakskärm som blev skadad.

Kram på er därute!

..och jag saknar dem redan. Vi hade det helt underbart. Min lilla flicka har blivit så pussad, kramad och beundrad att mitt mammahjärta svämmar över av stolthet. Edie är helt klart ett av de vackraste barnen som någonsin gjorts;-)

Imorgon vankas det gym med Annika. Jag antar att hon kör skiten ur mig. Det ser jag fram emot, konstigt nog. Edie ska följa med och hänga på Annikas arm under tiden som jag tar i för kung och fosterland. Om jag kommer ihåg att ta med mig kameran ska jag fotografera litegrann så ni får se. Ni kan ju alltid skratta åt valrossen på bilden. Men passa på att skratta medan ni kan för om ett tag ska jag se ut så här:



jag lär ju inte bli lika ung men jag vill bli lika stark och tränad som jag var när denna bilden togs. Skam den som ger sig. Eller vad säger ni?

Jag vet att många älskar att få se hur sk kändisar har det. Man får väl ändå räkna mig som någon slags offentlig person. Idag frågade jag en tant efter vägen till Swedbank här i Tyresö. Hon slängde ett getöga på mig och frågade:

- Är du lik någon eller är du dig själv?

Så rolig fråga! Jag svarade att om hon syftade på pratkvarnen på Postkodlotteriet så var jag mig själv annars var jag lik någon. Hon nickade, stötte sin vän i sidan och menade att hon minsann inte behövde glasögon. Tur för henne att jag slängde på mig lite smink innan jag for, hade jag varit osminkad skulle hon inte haft en chans att känna igen migJ.

Man ser bara en viss typ av offentligheter visa upp sina hem. De står finklädda, sminkade och så där lagom rufsiga i håret så att man ska tro att de bara slängt på sig första bästa trasa. Nu råkar jag veta att det tar tid att rigga ljuset på en bild och allt ni ser är allt annat än spontana kort. Hemmet är skinande rent och även om personen i fråga är småbarnsförälder är inte en leksak på fel plats och barnet är så putsat och blänkande att man kan tro att ungen inte producerat en enda bajsblöja i hela sitt liv.

Här, mina kära bloggläsare, ska ni få en liten smygpeak på hur det ser ut i mitt fantastiska hem.

Vi börjar i husets hjärta, fritidsrum och slaverigrotta: Tvättstugan



Mysigt. Vi snackar TVÄTTBERG. Det som ligger på golvet är orent- resten är rent. Gissa om jag ser ut som ett vandrande dragspel? Ni som undrar om jag har hemhjälp: till er säger jag att nej, det har jag inte. För hade jag haft det hade det inte sett ut så här.

Det är viktigt att tänka på miljön och källsortera:




Det är tydligen inte lika viktigt att lämna de källsorterade soporna vid återvinningsstationen.

I vårt hus kan man strosa från rum till rum, alla lika smakfullt inredda.



Eller inte.... så¨här har det sett ut i tre månader....

Slutligen tar vi en titt på babyn Edies rum.

...som hon inte har, stackaren



Ja, så här fint har jag det hemma. Jag hinner inte med. Jag hinner verkligen ingenting. Men vet ni vad? Jag skiter i vilket för jag har världens finaste som tar upp all min tid.



Så var det med det. Trevlig kväll!

Ursäkta dröjsmålet, det kom en bebis emellan.

Jo, i fredags var det dags för vårt andra föräldragruppsmöte på Bvc. Förra veckan fick vi sitta i ring och presentera oss snabbt och sedan började vi med bebismassage. Jag vill redan här flagga för att jag har svårt för tygdockor, mysmadrasser och panflöjtsmusik som spelar Du käre lille snickebo i avslappningsversion. En av sjuksköterskorna på Bvc höll i mötet. Hon slängde en blick på mig och sa:

- Ni som har barn som sover behöver inte väcka dem, utan ni kan titta på.

Nu var den kommentaren lite överflödig, men det kan ju inte hon veta. Jag skulle nämligen heller hugga av mig både armar och ben än att väcka Edie när hon äntligen somnat. Det är ju de få minutrarna man brinner för. Hur som helst, Edie hängde på min arm helt medvetslös och massagen drog i gång. Där och då började jag känna mig en aning..... skeptisk. Massagekvinnan tar lite olja som hon värmer mellan sina händer och böjer sig ner över tygdockan. Sedan säger hon till dockan, hör nu:
- Får jag massera dig?

Till en docka. Vi andra förväntas göra samma sak. Inte jag då, för Edie sov. De andra föräldrarna böjde sig ner över sina barn och frågar om de får tillstånd att massera. Vad förväntas hända? Ungarna är ju bara två månader och kan inte svara. De kan ju inte ens fästa blicken, för fasen. Här tittade jag mig runt för att se om någon är på väg att brista ut i gapflabb. Ingen rör en min. Jag känner att jag börjar svettas. Nu är det nära att jag bryter ihop. Det händer bara när det är absolut förbjudet. På något sätt lyckades jag hålla ihop mig och snart var timmen slut.


I fredags var det dags för nästa försök. Vi var ute i väldigt god tid. Edie och jag skulle vägen förbi Apoteket för att inhandla en speciell olja. Jag undrar varför det inte dög med babyolja jag redan hade hemma, men jaja, bäst att göra som de säger. När jag lägger handen på dörren är den låst. Låst! Jag tittar som ett fån på skylten, det står att de öppnar halv tio. En gubbe går förbi. Han hojtar att Apoteket öppnar halv tio. Som om jag inte vet det redan. Frågan är: Vad fan är klockan? Och vad gör jag och Edie ute i tio minus innan halv tio när massagen börjar tio? Som ligger en trappa upp, alltså ovanpå apoteket? Kan man undra. Ingen finns att fråga om tiden så jag står kvar ett par minuter för att fundera på nästa smarta drag. Tur att det inte var Systemet vi skulle handla på, för det skulle sett riktigt illa ut, tänkte jag för att muntra upp mig själv. Fast å andra sidan hade jag säkert haft sällskap då. Till slut blev klockan halv tio och vi kom in i värmen. Edie sov som en stock i bilstolen så hon var den av oss som trivdes utslängda på gatan. Vi skulle snart bli utslängda igen. Men det visste vi inte då.

Vi var först på babymassagen, inte helt otippat. Edie var inte nöjd med att bli väckt. Just mellan tio och halv ett sover hon vanligtvis. Det är gudasänd tid. Nu blev hon väckt för att klä av sig in på bara blöjan. Det uppskattades inte. När alla andra mammor och pappor smög in med sina bebisar talade Edie klart och tydligt om att hon inte riktigt var på gott humör. När massagekvinnan satte på avslappningsmusiken skrek Edie lite grann. Tyckte jag eftersom jag är van vid värre. Vi började med att massera bröstet. Jag hann ta två tag på Edie. Det gick ganska fort, det är ingen stor yta att jobba på, om man säger så. Hon gillade det inte.
Massagekvinnan tittade på mig och frågade:

- Tar hon napp? 

Jag tittade ner på Edie. Allt man såg var ett gapande hål. Edies mun kan bli jättestor när hon skriker. Runt omkring satt föräldrar med sina barn och masserade. Jag insåg att frågan var ett fint sätt att säga att vi störde.   
Föräldrarna gjorde en deltagande min till oss samtidigt som de tänkte att fy fan vad skönt att det inte var min unge. Så hade jag tänkt iallafall. Jag reste mig upp och smög ut med Edie. Edie som förövrigt var klädd endast i Liberos Up and Go och inget mer. Kläderna glömde jag såklart. I väntrummet var det iskallt om man jämförde med i massagerummet som var bara snäppet kyligare än i skärselden. Kylan uppskattades inte varpå Edie lade i överväxeln. En pappa stack ut huvudet från ett angränsande rum och blängde surt. Hoppas hon väckte din unge, tänkte jag styggt medan svetten började rinna utmed ryggraden. Efter ett par minuter lugnade sig Edie och jag kunde smyga in och hämta hennes kläder. När de var påtagna var massagen slut.

Det är så mysigt att göra saker tillsammans. Ha kvalitetstid. Knyta an. Skapa ett band mellan mor och dotter med hjälp av beröring och stimulans. Not.



Edie sekundrarna innan det tar overhann, som vi säger i Bohuslän.

Idag har jag inte orkat skriva något. Imorgon ska jag berätta om hur gaphalsen Edie fick oss utslängda från bebismassagen:-)

Nu: godnattt!