NDU- Nära döden upplevelse
När jag kom till gymmet så berättade Annika att vi skulle köra konditionsträning till att börja med. Jag kände mig morsk och tänkte Hur svårt kan det vara? Det kunde vara hur svårt som helst, visade det sig. Ni vet en sådan där mojäng med långa pinnar man håller i och plattor man står på? Man ska dra i pinnarna samtidigt som man flyttar fötterna fram och tillbaka? Vilket JÄVLA tortyrredskap. Den maskinen skulle jag "värma upp i". När jag var klar med den var jag beredd att gå hem, det kan jag säga. Då hade det gått femton minuter. De sista minuterna hängde jag som en trasa, ögonen flimrade och jag tänkte att detta måste vara värre än att föda barn. Som en hösäck på 84 kilo, flåsande och illröd i ansiktet ramlade jag av när kvarten var över. Får jag sätta mig ner, frågade jag. Nej, sa Annika och såg barsk ut. Jag satte mig inte utan hoppades istället på att jag skulle svimma så jag slapp resten av timmen. Jag svimmade inte, tyvärr. I övning efter övning framgick det med all önskvärd tydlighet att det var tur att jag tog mig till gymmet. Jag är så svag i hela kroppen att det är ett under att jag tar mig gatan fram. Min kropp är ett sjunkande skepp och det passar ju bra eftersom mina konturer konkurrerar med en Finlandsfärja. Men det ska det bli ändring på. Annika är skitduktig och ljuger alldeles proffsigt när hon säger Bra jobbat! när man tar farväl. Henne gillar vi.
Den andra hemska upplevelsen var att lägga Edie och vara KONSEKVENT. Jag har lagt en miljon barn när jag jobbat i omsorgen med utvecklingsstörda men när Edie skriker börjar jag också grina. Brösten rinner, snoret rinner och jag är rädd att grannarna ringer socialen. Jag tror ändå att i det långa loppet kommer det bli skitbra, rutiner ger trygghet. Just nu är det tufft.
Om ni inte hör ifrån mig imorgon beror det antagligen på att jag:
- dött.
- fått sådan träningsvärk att jag inte kan spreta med fingrarna eller lyfta armarna.
- blivit träningsnarkoman och lägger all min vakna tid på gymmet. (inte så troligt)
- sover bort hela dagen eftersom jag vaggat Edie hela natten fast jag inte skulle.
- blivit sporttokig av träningen och tittar med glädje på OS.
Ja, nu vet ni hur min dag har varit. Vad har ni haft för er?
Haha, vad duktig du varit på gymmet. Man riktigt känner hur slut du var.
Jag har inte gjort för mycket i dag. Städat åt djuren. Varit hos tandis med dotter, 5 minuter.
Sett en må bra film :).Försökt krya på mig så jag kan återgå i tjänst.
Go´natt kram,Tina, söderöver
Det är tufft med bebisar. Innan jag fick barn visste jag allt om barn och gav alltid goda råd till småbarns föräldrar.Sedan fick jag själv barn (tvillingar) och gjorde precis tvärrt om tror jag. Det gick ju inte att följa det där. Här gällde det att överleva. Tex.. Vi vaggade våra barn till sömns i famnen tills de var ca 1 1/2 år. HUUURR?? kunde vi göra det...Det är mycket man skulle göra anorlunda om man fick barn igen. Nu är mina 8 år och världens bästa. Vi bor i Usa och det är så kul att se olikheterna hur vi fostrar våra barn. Det finns många bra och dåliga saker i båda länder.
Din dotter är så lik dej där hon ligger i stolen. Samma utryck över ögonen. Jätte fin tjej du fått.
Ha det gott. // Linda
Jag körde också crosstrainer idag på gymmet, den är grymt jobbig! Att det skulle vara uppvärmning är för mig en gåta, jag är ju helt slut efter den. Körde inte en hel timme som du gjorde, bra jobbat, jag körde 40 minuter sammanlagt. Det där med PT måste vara toppen, någon som verkligen peppar en :)
Ja rutiner är bra, men jobbiga att få in/till.
Jag blir trött bara av att läsa om din tur till gymmet.. ;-) Men vad duktig du är.. själv blev det en liten promenad idag.. bättre än inget intalar jag mig själv!!! Jag förstår din känsla totalt.. det finns inget värre när ens barn gråter.. så liten & maktlös man känner sig.. det var många gånger jag grät i tron om att jag kan inte ens trösta mitt eget barn!!! Men som du skriver.. rutiner ger trygghet..och när det sen funkar för det kommer det att göra så känns det såååå bra & det går sakta men säkert upp för en att man fixar visst att trösta sitt barn & skapa en trygghet!!! Härlig känsla!! Ha det så gott Kim
Ha ha ha....ursäkta att jag skrattar men jag kan verkligen känna hur du kände. Jag har inte varit på mitt första pass än men hoppas det blir snart. Jag kommer nog inte ens klara uppvärmningen. Visst blir man lite förbannad också att man inte orkar mer??
Happy onsdag!
Godmorgon Kim :-)
Sitter här på jobbet och skrattar högt över det du skrivit (så blir det när man känner igen sig tror jag). Du skriver helt fantastiskt och väldigt underhållande om det nu är någon tröst i bebis-dimman...
Tänk på att du aldrig kan göra fel med Edie, det är ni som känner henne bäst och vill/orkar ni bära när ni nattar - gör det. Tänk inte på vad alla andra säger. Orkar ni inte - kämpa på med rutiner :-)
DU/NI GÖR RÄTT HURSOMHELST.
Kram Camilla
Underbart referat av ditt gym-pass. Jag har faktiskt köpt en crostrainer hem och JA - den är dödligt jobbig. Men det bränner fett, så det är huvudsaken. Tänk på din kommande kropp & hälsa när du står där, det gör det lättare.
Eftersom jag är "mellan jobb" för tillfället så hade jag en tjejdag med min mammalediga kompis igår. Vi satt och pratade i soffan en bra stund, sen drog vi till Stinsen och shoppade lite, åt lunch å fikade. På kvällen tog jag en promenad med en kompis å sen var det lite soft med maken i soffan.
Sammanfattning = En bra dag!
Idag sorterar jag bland sommarkläder. Måste se vad som finns, eftersom vi drar till Thailand den 8 mars för 3 veckors härlig semester.
Nej, nu ska jag återgå.
Men ha en toppendag!
Kram / Annci
Du är verkligen jätteduktig som överhuvudtaget tar dig till gymmet, go Kim! Blir inspirerad! Och tack för ett underbart skratt.
Det här med nattande är ett HEEEELT kapitel för sig. Det är inte lätt. Vilken "metod" ska man använda? "Ska" man använda metoder? Vi höll på och "rättade" oss efter våran son när han var bebis tills vi en dag när han var ca 3 månader (eller var det fyra...?) och vi bestämde att det är VI som är vuxna och sätter reglerna. Konsekvens, yes box. Det är vad som gäller. Trygga föräldrar=tryggt barn, precis som du skriver,rutiner ger trygghet. På bara några dagar märker man skillnad.
Dagen idag: upp 5.20, flexa in på jobbet 6.40. Jobba jobba jobba till 15. Hem, laga mat, äta. Nu ett glas vin (ledig imorrn!).
Kram Andrea
gud vad duktig du är.får jag fråga en sak.vad kostar det att ha en personlig tränare??idag har jag ej gjort så mycket.vi tog oss till min mans syster för hennes ena barn fyllde 10 idag.så nu har vi kommit hem igen.kram
Ska inte skrämma dig nu, men vi kämpar fortfarande med Leon när han ska sova. Här är vi överlyckliga ifall han sover EN hel natt och att man kanske kan somna om honom om han blir ledsen. Folk säger att det ändras med tiden. När kommer den tiden? Ja, det är bara att stå ut. Jag brukar tänka på personer som har det värre än oss, och då brukar man genast känna sig ganska nöjd. Trött men nöjd.
Kram!
har 2 vuxna barn nu och när jag läser din blogg får man flashbacks...sömn är underskattat
gud vad man behöver det och vår son sov sin första natt när han var 2 år...fatta att man var slut
vår dotter sov hela nätter från 6 veckor och så händer detta...hade aldrig kunnat tro att man inte skulle få sömn med barn nr 2
vi testade lite olika metoder men inget som hjälpte
jag undrar hur det kan vara så olika...
jag o min man hade varsin sovmorgon på helgen och det var faktiskt nödvändigt...
så ta all sovtid som ges
vill bara skriva till dig att sonen är lugn och harmonisk nu som tonåring så nånstans har vi lyckats med att ge honom bra sovvanor
så när jag följer er nu ser jag honom...ilsk som ett bi och jag är tacksam att vi klarade av en sån hård påfrestning som att ha rubbad nattsömn
det är hemskt
kram från en läsare i uddevalla
den dan du blir sporttokig av att gå på gym ska jag sångerska!!:)
