Tillbaka på BB

Idag åkte jag till SÖS för att lämna tillbaka en amningspump. Jag var inte beredd på alla känslor som skulle ta hela min kropp i besittning. Vilken resa!

När jag svängde in på parkeringen kände jag verkligen att jag gillar SÖS. Jag log när jag vände upp blicken mot tredje våningen där avdelning 73 ligger. Där tillbringade jag mina första trevande dygn som mamma och personalen där var fantastiska.

Bredvid ingången till förlossningsavdelningarna ligger specialmödravården. Dit kom jag i ilfart efter ett ultraljud som visade att Edie var mer än 25% mindre än hon skulle vara. Jag fick inte tag på Anders och när jag satt i taxin på väg in trodde jag att jag skulle tvingas genomgå ett akut kejsarsnitt och att när Edie tog sina första andetag var varken Anders eller jag närvarande. Så blev det inte, som tur var, men jag fick gå på täta kontroller fram tills dess att det var dags att ta ut henne. Jag stannade till utanför mödravården och sände en tacksam tanke till Eva som mätte Edie i magen och tröstade en blivande mamma med att hennes dotter vägde under ett kilo när hon föddes och var bäst i klassen.

När jag klev in på avdelningen var det som att komma tillbaka till de första omtumlande dygnen. Smärtan. Rädslan för att göra fel. Brösten som vägrade samarbeta. Storheten i att en ny människa kommit till världen. Den hisnande känslan av ett livslångt ansvar. Förälskelsen och tårarna av tacksamhet och vördnad.

Ingen av mina barnmorskor var där. Nägon ny tjej tog emot pumpen i slentrian. Såklart, det är deras jobb och deras vardag. Min fina upplevelse var en dag på jobbet för dem. De är proffs. Så öppnas en dörr och en alldeles yttepyttig liten människa bärs ut i korridoren av en trött mamma. En liten fot sticker ut under filten. Så liten och sårbar. Jag får svälja lite, minns hur Edie såg ut. Som en liten fågelunge på dryga 2600 gram när hon var som minst. Lillan. Nu har hon börjat att äta fast mat. Hon älskar mangopuré men avskyr päron.

När jag gick ut genom dörrarna tänkte jag för mig själv att här hamnar jag gärna igen. Och igen och igen.



Edie alldeles ny



Edie fyra och en halv månad.




Kommentarer
Postat av: Anonym

(öppnar soptunnan och dumpar päronpurén som jag tänkte överraska fröken med nästa gång)

2010-05-13 @ 21:34:30
Postat av: kim

skrattar högt

2010-05-13 @ 21:48:01
Postat av: Budda

Fina ord det där. Kroppen minns... :)



Så gosig hon se ut 4½ månad och upptäcker värlen.



Trevlig helg Kim.



Från Tina

2010-05-14 @ 07:43:26
URL: http://www.budda.bloggplatsen.se
Postat av: Marika

Ååå, förstår din känsla! Kan fortfarande förnimma den, t.o.m då jag åker förbi U-a Sjukhus och ser fönstren till där BB låg, för 18 år sedan, då min första dotter föddes!

Lycka till med din lilla Edie o livet!



Kram en U-a-bo



2010-05-14 @ 14:21:41
Postat av: josse pettersson

jag vill också ha barn när jag blir äldre:)älskar barn!

2010-05-14 @ 21:44:48
Postat av: Isabel

Jag börjar grina bara jag tittar på Sös.......



De är så gulliga i de där små hattarna de får på sig:)

2010-05-14 @ 22:20:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0