Tjejmys
Anders är inne i stan och jag och Edie är ensamma hemma. Jag unnar honom verkligen en kväll på stan, tror att det hänt tre gånger på fem år... Skriver inlägget med ett pekfinger så det här lär ta tid:-)
Stan och nattlivet känns så avlägset, så en annan tid. Jag vet att många kan känna panik när de får barn, livet ändrar sig så och man undrar om det ska vara så lugnt för alltid nu. För min del ändrades mitt liv när jag flyttade ihop med Anders och hans barn. Plötsligt var det fredagsmys, frukost på tidiga mornar och skrubbade knän som skulle blåsas på. Jag minns första gången jag skulle vara ensam med tjejerna. De var nyss fyllda sju, tror jag, och jag skulle passa dem ett par timmar tills dess att Anders kom från jobbet.
Jag hämtade dem på fritids och hela dagen hade jag gått och laddat för vår eftermiddag. Jag var livrädd. Inte långt ifrån där vi bodde fanns en äng med en stor grill som man fick låna. Det var soligt och fint väder och jag hade bestämt att vi skulle grilla hamburgare. Det äter ju alla barn, tänkte jag. Precis när de ska ta sin första tugga slår det mig att de kan sätta i halsen. Kvävas. Dö och det skulle vara mitt fel. jag såg framför mig hur Anders skulle falla i bitar och barnens mamma skulle jaga mig med all sorts tillhyggen. Jag bad dem att tugga och svälja ordentligt. De tittade på mig med förundrade ögon och nickade försiktigt. Antagligen tänkte de att jag nog inte skulle bli så långvarig, nervös och stirrig som jag var.
När Anders kom var jag helt slut. Det rörde sig om två timmar och en hel livstid.
Nu skriker lilla E, återkommer när jag kan.
När jag ser dig med din lilla bebis blir jag så glad. Du förtjänar verkligen den lilla guldklimp du har i din famn!
Kramar till er båda.
Saknar inte utelivet det minsta. Har inte varit ute på länge och känner inte heller någon saknad. Umgås hellre med min son, speciellt nu när det händer massa nya saker varje timme.
Men livet ändras och har man tur är det till det bättre :). Hälsa familjen! Kram Sara
Vilken lite søtnos du har i famnen
Vad fina ni är i hop på fotot! :)Det är kul att ta del av dina inlägg Kim.
Hoppas lilla E mår finfint, lilla lilla hjärtat.
Ju äldre jag blir ju mer bäbissjuk blir jag. Det är så underbart med bäbisar.fast mina som närmar sig tonåren, ja det är underbart det också. Varje ålder har varit fantastisk att ta del av.Jag är så tacksam.:)
Tankar till er från mig, Tina, söderöver
Åh, det låter så härligt med minnen, tänk vad livet ändrar sig och tänk vad bra att det gör det. Och under resans lopp formades du, och nu är du med och formar ditt barn.......och visst är det härligt, hon har sån tur att hon fick dig till mamma - det skall du veta. Kul att se kort på er, du ser väldigt stolt ut!!!!! Och hon har värsta sköna snuttetuttestilen!!!!! Kramar från munkis, nu skall jag gå upp till min magsjuke lillkille....det är visst oxå en liten detalj man får på köpet.....=)
