Problemfri amning är en myt
I slutet av min graviditet såg jag fram emot två saker: förlossningen och amningen efteråt. Jag brukar vara sjåpig och rädd för allt möjligt men med tusen böcker i ryggen och andningsträning i timmar kände jag att jag hade kontroll över situationen. Det skulle bli ett äventyr att få ett barn genom blod, svett och tårar. Så blev det inte. Vid ett rutinultraljud konstateras att Edie ligger i säte och att det var 50% chans att ett vändningsförsök skulle lyckas. Jag tackade nej till försöket eftersom jag inte ville få Bricanyl. Medicinen ges för att livmodern skall slappna av men har biverkningar som jag var rädd för. Tydligen är det vanligt att kvinnan får som ett ångestanfall, hjärtat rusar och pulsen slår så hon får panik. Jag med min ångesthistoria har kämpat länge för att lära mig andas bort panikkänningarna och i det här fallet hade varit omöjligt. Så... jag valde att satsa på att Edie skulle vända sig själv, det var det också 50/50 chans för. Så blev det inte. Okej, tänkte jag, amningen kommer iallafall flyta på problemfritt. Icke.
Eftersom jag snittades var min mjölkproduktion lite slö i starten. Det ledde till att Edie inte fick i sig tillräckligt med mat och vi var tvungna att koppmata henne.
Lilla Edie har tappat för mycket i vikt på sin tredje dag, på bilden väger hon bara 2600 gram. Snälla barnmorskan Agneta visar hur en koppmatning ska gå till. Edie är för svag för att orka suga på mitt bröst.
På BB fick jag låna en elektrisk pump för att hålla igång mjölkproduktionen. Jag satt där och grinade och pumpade, natt och dag. Där någonstans började jag förstå att amning inte bara kommer naturligt. Det är en konst, faktiskt. Både mamman och barnet skall vara i fas och få samspela. Det krävs teknik, lugn och ro och kraft både hos barn och mamma.
Efter två dagar med koppmatning vände Edies kurva och hon började gå upp i vikt, som tur var. Jag lånade med mig en pump hem. Amningen fungerade inte, Edie ville inte ha mina bröst trots att mjölken flödade. Jag grät och kände mig avvisad och som en dålig mamma. Vi fick tid på amningscentrum på SÖS. Där fick jag lära mig lite kroppsställningar för att underlätta. Edie vägrade öppna munnen och hennes lilla mun snörptes ihop så den såg ut som hennes rumphål. Alla frågade om hur amningen gick och jag kämpade med gråten. Jag började misströsta ända tills min vän Elise berättade att hon kört med amningsnapp, ni vet ett plastskydd för att skydda bröstvårtan. En ledsen kväll slet jag fram skyddet som jag köpt för längesedan och tryckte fast det på bröstet och vips! så satt Edie som en smäck vid tutten. Mjölken flödade, Edie smackade och mina tårar rann. Så härligt!
Efter ett tag fick jag höra att jag skulle ta bort amningsnappen och att jag skulle låta Edie få ta min bröstvårta annars skulle hon få Babysemp på flaska. Hon skulle nog få lära sig.
I nästan en vecka har min dotter varit ledsen. Hon har inte sovit ordentligt och inte kommit till ro. Inte en enda gång har hon tagit mitt bröst. Inte en enda gång. Hon har hellre varit ashungrig, förtvivlad och super arg än givit med sig och tagit bröstvårtan utan amningsnappen. Jag märkte att bröstmjölken började sina. Det gjorde mig riktigt rädd. Om mjölken slutar komma är amningen ett minne blott, med eller utan napp.
Inatt gick jag emot alla rekommendationer. Jag slet fram amningsnappen i ren desperation när ingen mjölk kom när jag pumpade. Edie spände sig som vanligt när jag lade henne vid bröstet, hon började jobba upp ilska och frustration. Så kände hon att amningsnappen var på plats. I ett ögonblick låg hon stilla och kände försiktigt med tungan över plasten. Jag höll andan och Edie spottade ut och gav upp ett gallskrik. Jag tänkte att nu var det kört. Efter ett ögonblick var det som om Edie plötsligt kom ihåg var nappen var till för och hon högg sig fast i bröstet. Som hon åt! Hon låste sina vackra ögon i mina och åt och utstötte höga ljud som lät som musik i mina öron. Min fina lilla flicka. Så dum jag känner mig som lyssnat på alla experter och inte litat på min egen instinkt. Nog för att jag är förstagångsmamma men ingen känner mitt barn bättre än jag.
I natt har Edie sovit som en stock. Jag har varit vaken max en och en halv timme från klockan elva till halv sju på morgonen. Inga skrick och gråtattacker, ingen spänd babykropp och ingen mamma som nästan spyr av trötthet. Dessutom har hon varit förstoppad sedan hon slutade med bröstmjölken. Magen har kommit igång igen.
Från och med nu ska jag våga lyssna på min magkänsla. Jag måste våga lita på att jag vet bäst. Det är ju ändå mitt barn det handlar om.
Tycker inte ni att man hör lite väl lite om amning som inte fungerar? Jag menar, varför ska det hyssjas om att det inte är så himla lätt att få till det? Man är väl inte mindre kvinna och mamma för att man inte kan amma?
Kära nån, du är så nooooga med att göra allting rätt att du glömde "titta" på den det gäller....det ÄR inte lätt att vara mamma...!!! Kim, jag o Samuel använde ammningsnappen i flera månader, det var en dag helt plötsligt då vi var på fotbollsmatch som jag UPPTÄCKTE min miss och fick hjärtstillestånd...vad skulle min prins göra - och det gick bra! Sedan avvecklade vi i lugn o ro, jag hade inte konsekvent den kvar men använde den inte konsekvent heller. Om jag var du skulle jag köra med säkra kort tills dess att lillprinsessan o du är råsynkade vid tutten och att ni båda två kan njuta av detta. Du vet ju att min lill sktiprins hängde sig kvar till han var 14 månader vid min tutte!!!!! Så det finns ingen skrämsel propaganda i ammningsnapp. (hade jag varit du hade jag skaffat en eller två extra oxå - ibland nojjar man när man inte hittar det.....!!!!!)(som tydligen inte kan låta bli att tala om för dig hur du skall göra--- men du vet ju att det bara är vänskapliga tips!!!!!)
Love you - kör på , kram elise
Ja, amning är verkligen inte lätt. Jag producerade mer tårar än mjölk med mitt första barn och det var stor ångest och alla frågade och kommenterade.
När andra barnet kom så bestämde jag mej för att lyssna på goda råd, men följa magkänslan. Amningen funkade väl inte strålande, men lite bättre i alla fall. Och framför allt så mådde vi så mycket bättre.
När man ser tillbaka på den tiden med oro, dåligt samvete och ångest så önskar man att man bara hade njutit av tiden. Man är ju så skör och känslig ändå när man precis fått sin lilla bebis!
Grattis till amningen! Om det sitter en amningsnapp mellan dej och din bebis spelar ju ingen roll!
Jag förstår inte riktigt rådet du fick om att du inte skulle ha amningsnapp, varför skulle du inte kunna ha det hela tiden? Jag har själv aldrig behövt använda det till mina barn, men jag vet många väninnor som har haft det under hela amningsperioden. Ett litet tips bara, om du vill ha några ;) Köp flera amningsnappar som du byter emellan så har du flera som lilltjejen kommer acceptera sen, om en skulle tappas bort så har du flera hemma redan inmatade. Så fick jag ha det med nappar till mina tjejer, vi hade nappar både högt och lågt hemma under en period, vid sängen, i badrummet, i köket, i väskan, jag du förstår överallt :)
Grattis till den sköna sömnen i natt :) det är guld värt att få sova och att få ha en mätt bebis.
Nej,amning är inte lätt
För mig flöt det på rätt bra de första veckorna,men sen blev min lille herre för ivrig och tyckte att mjölken kom för långsamt,vilket ledde till skrikattaker och kaos vid varje matning.
Han vägrade tillslut ta bröstet och jag pumpade ut och gav i flaska...det höll i sig ett par veckor,men nu äter han bara ersättning.
Han är nu otroligt nöjd och jag med,eftersom det inte är något bråk vid matningen.
Det är väl så det ska vara,nöjd bebis och mamma, och då är alla medel tillåtna, amningsnapp, ersättning osv!
Kram
Först vill jag bara säga att det är rätt svårt att amma (som du just skrev), rent tekniskt som sagt var. Jag tror det tar ca 8-9 veckor innan mjölkflödet är "stabilt".....dvs när man inte har ömmande jättemeloner. Mjölkmängden ställs in liksom och man får lite mer normala tuttar.
Använd den där nappen så länge du behöver och det känns bra!
Jag ammade ju som en dåre i flera år men början med bägge barnen var tuff. Det var sår, snedsugning o fans moster. Och däremellan ska man själv hinna äta osv....
Med Ellan så var det så att hon ville amma upprätt(som en liten apa) inte liggandes på sidan en period.
Och jag rekomenderar amningshjälpens telefonsupport ifall det blir jobbigt.
och just det...tror det är Belinda Olsson som haft ngn slags amningsdebatt...du kan ju googla på henne....
oj, blir snopen när jag läser.. jag har fått använda sån napp till alla mina tre barn i början, men jag hade den ganska länge.. Jag har alltid ammat länge, så först när barnet blev lite större funkade det utan amningsnappen..
skönt att du lyssnade på din instinkt! fattar inte varför du skulle vara tvungen att sluta med nappen?
kram på dej och njut av din lilla sessa:-)
Monica R
Nej, amning är supersvårt! Jag hade precis som du svårt att få igång mjölkproduktionen efter ett snitt. Min son ville inte ta bröstet alls och om jag inte fått en amningsnapp på BB hade jag förmodligen gett upp hela bröstmjöklshistorien redan där. Men nu blev det så att jag försökte amma med napp och sedan pumpa ur. Till slut (efter en månad kanske) gav jag upp helt att ens försöka amma - jag kände mig som världens sämsta kvinna! Trots att jag satt vid pumpen flera gånger per dag (och en gång på natten)i sex månader och min son fick mjölk blandat med ersättning så kände jag mig hemsk. Dessutom frågar ALLA en nyförlöst kvinna hur det går med amningen! Verkligen alla! Och nu så här i efterhand så kan jag förstå varför... alla (eller nästan alla) har haft problem med amningen. Så kämpa på Kim, bry dig inte om alla amningsfascister som finns! Ersättning är superbra - mätta barn = nöjda barn = sovande barn = nöjda föräldrar! Stor kram till dig och din familj!
Hej fina Kim
Jag fick mitt tredje barn i dec. Med mina två första har allt gått bra men nu med tredje så krånglade det.
Använder oxå amningsnapp och det går finfint. Har inte fått något råd om att sluta så vi kör på med den så länge som det behövs.
Lita på din känsla så både du och Edie kan var glada och lyckliga!
Spelar roll hur dom äter bara dom gör det. Vem vinner på att få ha en utvilad mamma = jo Edie och vem vinner på att ha ett mätt och nöjt barn = jo du Kim!
Njut av er lilla prinsessa!
All lycka till er
Kram Moa
åh Kim vad glad jag blev av vad du skriver. inte så att jag är glad över att din amning ej funkar :) med min första dotter var det nästan likdant. hon slickade bara på bröstet. fattade inte riktigt hur hon skulle göra liksom. ingen hade pratat med mig om att det kunde bli så. fick en pump på bb och kände mig som en kossa. var tredje timma ( inkl nattetid) kom det inte en barnmorska och handmjölka mig. min kille fick ej sova kvar så till slut bröt jag ihop. min dotter fick ersättning och det ordnades en säng till min kille. sen körde jag med amningsnapp i 3 mån innan jag gav upp amningen helt. jag är stolt att jag kämpade. men också stolt över att jag efter 3 mån stod på mig och gav upp amningen med rak rygg. men visst det måste talas mer om amnings strul så man är förberedd !!!! Kram fina Kim !!
Hej Kim!
Du ska inte känna dig misslyckad på något vis!! Jag använde amningsnapp när jag ammade min lilla tös för 12 år sen. En underbar uppfinning. Fast jag däremot hade även lite dåligt med mjölk så varje gång jag ammat henne så fick jag stötta med tillägg i flaska! Hon blev så rund och go!
Förstår inte varför man inte ska kunna bestämma själv om man ska använda amningsnappen. Tänke då på hur de hellre ville att du skulle ge flaska istället?! Du ska göra som din instinkt säger. Precis som du gör. Du är du världens bästa mamma för ditt barn! Många kramar från en som kommer ihåg hur det var....
Vill bara kort och gott säga att amningsnapp ÄGER! Jag har ammat tre barn och använt nappen varje gång. Prova om ett par veckor/månader så går det säkert utan, gör det inte det så fortsätt. Lycka till och lita på dig själv. Kram
Nu gråter jag! Av glädje för att Edie ätit och sovit bra och fått lugn och att du Kim också får chans att vila, sova, återhämta dig.
Vad bra att du gör det som känns rätt för dig och Edie.
Kram från Tina, långt söderut :)
Ååååå, vad jag önskar att allt vad amning heter avdramatiserades!!! Varför ska man behöva känna sig som världens sämsta mamma för att man inte lyckas få igång amningen?! Jag blir arg när jag tänker tillbaka på mina egna erfarenheter som liknat dina när det gäller amning. Jag har tre barn. Min första kom ut m.h.a snitt men där kom produktionen igång och han åt som han skulle i 6 månader. Nr två och tre var planerade snitt och tvåan kämpade jag med i 6 veckor, han blev magrare och magrare, jag sprang och provvägde varje dag på Bvc, han skrek av hunger dagarna i ända!! jag grät och grät och med en tvååring i huset så hade jag inte tid att slappna av för att få igång det hela...träffade tillslut en underbar barnmorska som tittade mig djupt i ögonen och sa: "Är det verkligen nödvändigt med amning för dig och ditt barn??" Det blev de förlösande orden....babysemp på heltid och en mycket nöjd son som sov och var mätt!!!! Tack och lov. Min lilla dotter föddes 5 år senare också med planerat snitt: två barn hemma som skulle skjutsas, hämtas, lagas mat till och dessutom byggjobbare som sprang ut och in i vårat hus som skulle ha varit färdigtillbyggt flera månader tidigare, men inte var det....inte lätt för en mamma att få någon privacy för att få igång en trögstartad amning där inte!....Två veckor med viktnedgång, kontrollvägning och koppmatning....Babysempen fick bli min räddning denna gång också! =nöjd och go liten tjej. Vad ville jag säga dig med detta då? Jo det blir friska välmående barn även av flaskbarn (jag har till och med märkt att min store pojke som ammade i 6 månader har en känsligare mage än de båda andra, det kan ju bero på annat iofs), och du är absolut inte en sämre mamma för att du matar med flaska, om det nu skulle bli så....Edies liv står inte och faller med amningen, sedan är det ju givetvis upp till var och en hur mycket tid svett och tårar man är beredd att lägga innan man bestämmer sig för att välja en annan väg. Må så gott Kim.
Men Kim gumman!! Åhhh du skulle ha haft mitt nummer och ringt!! Jag fick inte heller det att funka med första. Så jag tog till flaska nästan på en gång. Det var också OK för då kunde pappan vara med och gosa vid matning också. Så jag hade inte några ångestattacker om just amningen. + att jag tyckte att det gjorde skit ont när hon sög.
Med nr 2 hade jag redan bestämt mig för att jag skulle pumpa. Ville pumpa med första men det det blev inte så. Så på BB frågade jag efter pump och det var bara att låna. Jag pumpade för glatta livet och köpte en hem också. Så nr 2 fick bröst mjölk i flaska från dag 1 nästan. Och det har funkat så bra. Sen blev det naturligt att gå över till ersättning när bröstmjölken sinade. Jag har inte haft mycket mjölk alls. Så har båda fått napp. 1:an hade sånt sugbehov så hon åt första tre dagarna 24 h i sträck nästan. Både jag och brösten orkade inte. Så vi i med nappen och vilken ändring.
Mina tjejer är uppväxta på ersättning och det är inga fel på dem alls. Gå på magkänslan.
Puss och kram!
Åsa
Man är absolut inte sämre för att man inte kan amma, det finns så bra ersättning och många barn är uppväxta på det! Tycker att du skriver så bra, och absolut ska du lyssna på dig själv och Edie det är ni som ska fungera ihop.
Lycka till i fortsättningen
Man är absolut inte sämre för att man inte kan amma, det finns så bra ersättning och många barn är uppväxta på det! Tycker att du skriver så bra, och absolut ska du lyssna på dig själv och Edie det är ni som ska fungera ihop.
Lycka till i fortsättningen
Hej Kim! Grattis till din lilla tjej! Ammning är verkligen inte lätt... Till min son (Eddie) använde jag ammningsnapp under hela ammningsperioden ca 6 månader och det gick hur bra som helst, men till mitt andra barn har jag aldrig använt den... Jag håller med dig, man ska gå på sin magkänsla och lyssna till sitt barn, för ingen känner sitt barn bättre än vad mamma gör:) Lycka till! Kram
