Nya tider- ny kropp
Nu är jag trettiofem. Tiden går, kan man lugnt säga. Saker förändras. Kroppen förändras. I början på sommaren gjorde jag penntricket och jag klarade det fortfarande. Vet ni vad penntricket är? Man sätter en penna under bröstet och om den ramlar ner har man fortfarande bröst som pekar uppåt. Patetiskt, va? Innerst inne tyckte jag att det var fantastiskt att klara det vid trettiofem års ålder. I augusti var mina bröst helt förändrade. Ljuslila strimmor färgade de alltmer hängiga och tunga brösten. I vecka 23 producerades råmjölk. Jag stod framför spegeln och grinade. Skrek att jag skulle springa till plastikkirurgen så fort bebisen kommit. Pinsamt, jag som aldrig trott att jag var så fåfäng. Anders blev förbannad och frågade: Vad tror du jag går igång på mest? Estetiskt perfekta bröst eller en kvinnokropp som visar att denna kropp burit och fött mitt barn? Han hade så klart rätt och jag skämdes.
Nu är Edie här. Jag väger 84 kilo. På mina lår och höfter har jag mörklila bristningar. Brösten hänger så jag måste sova med BH. Fötterna är fortfarande svullna och dubbelhakan har väl aldrig varit så framträdande som nu. Ändå känner jag mig vacker. Min kropp klarade av att skapa en ny människa. Mina bröst ger mitt barn mjölk och närhet. Jag har ett ärr som visar att denna kvinna förlöst med kejsarsnitt, hon är mamma. Jag är stolt över min kropp men jag kommer ändå inte tillåta den se ut så här. Förresten, om jag vetat hur jag skulle se ut femton år senare, hade jag nog varit stoltare över min kropp när jag var tjugo.
Jag har bestämt att jag ska börja träna och fortsätta att träna. Skaffa nya vanor som jag kan hålla livet ut. Sedan Edie kom har jag blivit så rädd för att bli sjuk. Jag vill finnas här för henne när hon växer upp. Oddsen ökar ju om man tar hand om sig. Det är dags att göra det nu. Ni ska veta att ingen är så lat som jag. Jag HATAR att träna. Men jag måste göra det för Edies skull. Jag vill kunna sparka fotboll med henne, klättra i träd och springa i skogen.
Nästa vecka ska jag träffa en tjej som ska hjälpa mig att komma i form igen. Tjugo kilo ska bort för att motverka diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Inga mirakelkurer, inga magiska soppor eller fantasipulver. Lagom träning för en slashas som jag.
Nu undrar jag: tycker ni att jag ska blogga om det? Är det skönt att hålla bloggen träningsfri eller vill ni vara med på min resa? Vad säger ni?
Klart du ska blogga om det. Du är en förebild med din fina blogg med sunda och kloka inlägg! Lite ta han om sej själv-inspiration mottages tacksamt! :)
Åh vad jag känner igen mig i din beskrivning. Varför kunde man inte ha varit lite snällare mot sig själv då man var yngre. Jag hittade också bara fel och brister, inget jag såg i spegeln var bra tyckte jag. Ändå hade jag pojkvänner och lite krogragg, men jag trodde inte att dom valde mig för att jag var jag, jag vet inte riktigt hur jag tänkte faktiskt. Men jag var inte snäll mot mig själv.
Nu 3 barn senare och ett antal kilon för mycket så är jag mera nöjd med min kropp än vad jag var då. Det är som du skriver, min kropp har lyckats bära 3 barn och fött fram dom, via kejsarsnitt allihopa. Kroppen har lyckats med att bli mamma och brösten har gjort barnen mätta och glada.
Det enda jag nu för tiden kan sakna är min mage som jag hade förut, den här magen kommer aldrig bli sig lik, men inte var jag nöjd över magen förut då den var platt. Nej nej det fanns alltid någon med snyggare mage. Magen skulle jag gärna göra något åt, men det är inte bara utseendemässigt, det finns andra problem med en uttöjd mage. När jag har gått ner mina dryga 20 kilo, då vill jag faktiskt unna mig att fixa till min mage.
Jag har precis börjat köra viktväktarna och försöker komma iväg och 3 gånger i veckan, vilket jag lyckats med den senaste månaden. Men nu vill jag inte gå ner i vikt bara för att bli smal och snygg, nej nu vill jag gå ner i vikt för att få må bättre, reumatismen gör mindre ont om jag har färre kilon på kroppen och jag vill finnas kvar länge och se barnbarn och allt.
Jag skulle gärna vilja följa din träning och vikt. Det kan sporra att få läsa om andra som också kämpar.
Komma i väg och träna 3 gånger i veckan ska det stå, glömde få in det :)
Och tack för att du delar med dig med så fina och kloka inlägg här på bloggen.
Klart vi vill följa din resa.
Jag började min 1 oktober 2009 med ändrad kost och träning.
Just nu -14 kg och en massa centimeter mindre.
Kämpa på det är värt det.
ha ha ha ha ha ha ha ha ha (du vet vad jag menar- love you!)
ja , ja , ja jag vill att du skriver det ! Jag sitter här också med valkar , bristningar och celluliter eller som Mia törnblom kallar dem : volanger , tigerränder och smilgropar : ) jag är också den lataste man kan jag hitta. har köpt en låda med dietpulver men inte riktigt ppnat dne än ... : ( jag vill va med och läsa din viktresa !!! Kram Annie ( och jag kan inte skylla på att jag nyligen fått barn , min yngsta är 4 år haha )
Ja ja jaa!! Blogga gärna om det, jag behöver verkligen bli peppad. Gud vad jag skrattade när jag läste penntricket, jag kan hålla fast ett helt pennfodral ASGARV!! Ja du, tänk om man varit nöjd om 20-åring...Gick till viktväktarna när jag var 20, vägde då 66 kg och ville ner till 55. GALET! Nu skulle jag vara glad om jag vägde 70.
Kör hårt Kim!
Kram Andrea (spraydag 3)
Milfar till sommaren. Så sa vi och så får det bli.
Blogga gärna om det - men i en annan blogg. Skaffa dig en träningsblogg. Jag skulle personligen uppskatta att slippa det just här.
Its your call.. men om JAG fick bestämma.. ;-)
Tjena tjenen, du får gärna blogga om det, det sporrar oss andra som vill få ändan ur vagnen också!!
Jag fick barn för 1 år sen och skulle verkligen behöva ta tag i min "form", står på scen nästan alla helger så får lite ångest över att man inte gör nått åt det !!!
Kram
Toppen, vi kan väl peppa, utmana och stötta varandra - kul!!!
Hej!
Jag genomgår just nu en viktresa. Den började den 10/11-09 med en gastric bypass operation. Japp, så illa var det... att jag gjorde den har åxå med att jag vill finnas där för min dotter och jag har inte ångrat det en minut.
Så för min del får du gärna skriva om det. Jag blir peppad av att läsa om andra i samma sits.
Lycka till!
Det är klart du måste skriva om det...men tänk på en sak alla ni som nyligen fått barn..det tog 9 månader att gå upp i vikt,tänk på att det kan ta 9 mån att gå ner i vikt,det är inget konstigt.
snälla blogga om det.jag ska börja träna jag med.jag känner igen mig i dig faktiskt.snygg kropp i 20 års ålder men gjorde den ful o sen nu när man fött med kejsarsnitt så står man där med ja du vet.dåligt självförtroende.så du får gärna skriva om det så kanske jag oxå kommer igång.kram
Det är din blogg, du bestämmer. De som vill läsa får läsa, de som inte vill läsa kan hoppa över det. Jag läser gärna om din träning. Jag är 38 år och har själv tänkt börja träna nu. Har varken barn (jätteledsen för det) eller för många kilo på kroppen ..men jag har alltid hatat träning. Känner dock att jag skulle behöva röra på mig, är säker på att jag kommer må bättre både fysiskt och psykiskt om jag börjar träna. Så jag har bestämt att det är dags att jag börjar träna. Så jag tar gärna del av din med.
Jag väger 84 och tränar en massa...jag kommer aldrig se ut som förr snyft.
Men hur lång är du? 84 är inte så farligt.,...du blev ju morsa nyss:-)
Jag tycker du ska blogga om det! Skulle också vilja börja, men jag är helt värdelös på att komma igång :/ Är nöjd med min kropp, men vill egentligen träna så att jag blir piggare och friskare.
Du får gärna inspirera mig ;)
Kram
Anna
Hej Kim, jag läser gärna och inspireras av din hälsoresa! Jag är med dig.
Jag har efter andra barnet fått diabetes, det önskar jag ingen (menar inte att klaga).
Appropå kropp så kände jag i fjol den 19 maj av en händelse en knuta i mitt ena bröst. Den 10 augusti opererades 250 gram tumör bort. Jag har ett ärr på 17 cm rakt över bröstet.Jag väntade då på op av njuren och det blev op av den den 26/10.Jag är inte snygg (?) men jag har en kropp som fungerar och som utstått mycket.:)
Jag borde också ta hand om mig, precis som du tänker göra Kim.Tack för att du inspirerar.
Hej Kim!
Tack för en bra blogg! Började följa dig via bloggfamiljen och har nu hittat hit. Följer gärna med på din träningsresa!
Fick mitt första barn i oktober- 09 och kämpar för att komma i mina gamla kläder. Tränade en del under graviditeten med personlig tränare och det känns väldigt bra. Var riktigt taggad att komma igång efter nyår men nu har jag "fastnat" i soffan och kommer på den ena ursäkten efter den andra. Dumt! Men nu jäklar ska jag ta tag i det! Är så trött på mina gravidbyxor!
Nu kör vi!
Ha det gott och lycka till!
Hälsningar Maria
Åh vad du är lik mig i tankar och känslor, förutom att jag aldrig gjort penntricket ;-)
Sådana fina ord som du skrev till Edie skriver jag till mina barn varje år när dom fyller år. En sammanfattning om vad som hänt under året och hur dom utvecklats och vad betydelsefulla dom är. Hoppas och tror att dom kommer att läsa dessa "brev" när dom blivit stora.
Jag har fött 2 st trollungar med kejsarsnitt, Max som nu är snart 6 år kom med akut snitt efter 22 timmar och Elin med urakut snitt efter ca 55 timmar. Bristningarna sitter som en smäck och ärret är vackert (tro det eller ej!)Tänk att dom plockat ut mina barn genom samma snitt och litet är det också.
Nu är Elin 2,5 år och det går inte längre att skylla på att jag precis fått en liten bebis längre så NU ÄR DET DAGS! Jag har med måtta börjat träna på gymmet och 20 min intervallträning på trampmaskinen är det som gäller, och inga kolhydrater. Jag är inte besatt utan tänker ta det i min takt. Skillnaden är att den här gången gör jag försöket för mig själv, det är jag som vill komma i form för min egen och barnens skull. Min man får resten på köpet :-))
Blogga blogga blogga om hur du gör, jag kommer att följa!
Kram från Camilla
hej skälvklart vill vore det kul om du skrev om träningen, kanske kan man få en kick själv. Lycka till
Mona
