Apropå klassträffen
Fick en inbjudan till en klassträff eftersom det var 20 år sedan jag gick ur nian. Det rev upp en del, därav det förra inlägget.
Jag skulle nog inte gå på en klassåterträff. Antingen faller man tillbaka i sin gamla roll, den som tilldelades en. Eller så måste man bevisa för alla att man har gjort något med sitt liv, blivit något stort. Och visst söker jag erkännande, det ligger i människans natur. Men jag vill inte eftersträva bekräftelse av dem som jag verkligen inte kunde bry mig mindre om.
Jag tyckte att de jag träffade från min gamla klass var hur mysiga som helst. Helt nya personer med utseendet och rösten som tillhörde någon jag kände en gång för länge sedan. Det var väldigt roligt, men vi var inte så många som kom ifrån min klass så det kanske innebar mindre stress och press?
Klassträff? Aldrig i livet. Däremot skulle det vara trevligt att träffa det gamla gänget från Cyklonvägen igen :)
