Du fattas oss.

På långfredagen för fem år sedan dog min svärmor, Gudrun. Jag minns första gången jag träffade Anders mamma. Vi bodde i en lägenhet på elfte våningen och när jag kom hem från en turné stod hon i vardagsrummet och beundrade utsikten över Nackareservatet. Hon var vänd mot fönstret och jag kom ropade hej när jag kom in i rummet. Jag var nervös, minns jag. När hon vände sig om såg jag hennes ögon först. Anders färger och ögon i en äldre, kvinnlig variant. Gudrun hade snälla ögon och armen i bandage. Vi fikade och krampen i magen löstes upp när jag märkte att samtalet flöt på mellan oss. Gudrun påminde om min mormor. Inte så konstigt kanske, mormor May var också sjuk i cancer och de båda var lika gamla.


Hon blev sämre. Jag och Anders gifte oss på nyårsafton 2004. Det kom ett blomsterbud från Gudrun och Rune, jag blev jätteglad för det. När Rune ringde satt alltid Gudrun bakom och sufflerade. Jag drog alltid på munnen åt det. Jag kan inte minnas att jag pratade med henne själv så många gånger. Rune skötte snacket och med den äran. Min svärfar är en pratglad och sprallig typ. I slutet var Rune sliten. Han vårdade Gudrun i hemmet med hjälp av läkare, avancerad sjukvård i hemmet. En sann hjälte, hans handlingar utfördes av kärlek. Sista gången jag träffade Gudrun kommer jag aldrig att glömma. Hon låg i sovrummet och det var som att se min mormor som hon såg ut sista gången jag såg henne. Vi förflyttade oss in i vardagsrummet och jag gav henne munspray eftersom medicinerna gjorde henne torr i munnen. Vi visade videon från vårt bröllop och vi skålade i champagne. Gudrun vätte läpparna och lade sig sedan ner i soffan. Jag kröp ner bredvid Gudrun och vi låg under filten och pratade. Det fanns ingen tid för kallprat. Anders och Rune var inte där, jag vet inte vad de gjorde. Plötsligt tittar Gudrun mig rakt i ögonen och säger:

”Tror du att jag överlever?”  Hennes blick var plötsligt knivskarp.

”Jag vet inte”, svarade jag. Jag ville inte ljuga men jag var inte heller ärlig. Gudrun var döende och det kändes i luften mellan oss, det behövde inte sägas.

”Jag vill inte dö, jag vill vara kvar och se hur det går för alla. Du vet att jag är så glad för att Anders träffat dig. Han är glad. Han är inte alltid lätt att förstå sig på, ser du. Men du gör det, sånt känner en mamma.” Hon klappade mig på kinden och blåste ut luft i en trött suck. Hennes andedräkt luktade svagt av munsprayen blandat med sjukdom. Jag lade min hand på hennes kind och såg henne i ögonen och log.

”Ska vi sätta fötterna i ett bad?” Jag satte försiktigt ner hennes fötter i baljan och målade hennes fingernaglar i en fin färg. Gudrun valde färg själv, jag hade lånat en massa nagellack från Nina. Man fick vara försiktig när man klippte och filade, medicinerna gjorde att hon blödde lätt. Med jämna mellanrum nickade Gudrun till, det tog på krafterna att bli fin. Vi kramades länge innan vi sa hejdå. I bilen kom tårarna.

” Det var nog sista gången jag träffade Gudrun”, sa jag till Anders och jag tyckte så synd om honom för  snart skulle han förlora sin mamma och hans barn sin farmor. I köket på Klaraborg hänger bilder på Gudrun med alla sina barnbarn. Ett kort för varje födsel och i ena hörnet sitter födelseannonsen utklippt. Gudrun hade nio barnbarn när hon gick bort. Många av dem bär hennes fräknar. Om Edie ärvt fräknar vet vi inte än. Jag hoppas det.

Min dotter kommer aldrig få träffa sin farmor men Edie heter Gudrun i andranamn. Jag är så himla glad för det.


Kommentarer
Postat av: V

Kim, det där var så vansinnigt fint.

Orden älskar dig och du älskar orden.



Tack.



Kramar till Gudruns finaste

2010-04-02 @ 23:39:10
URL: http://vick2ria.blogg.se/
Postat av: Budda (Tina)

Tårarna kommer.

Glad Edie fått bära hennes namn. :)



Underbart det där med nagelacket.rörd



Skulle jag själv ha velat.



Glad påsk.

Tina

2010-04-03 @ 00:13:40
URL: http://www.budda.bloggplatsen.se
Postat av: annie

vad fint skrivet kim ! och vad fin du var med henne ! när du kröp ner hos henne och tog hand om hennes fötter ! jag blir så rörd nu : ) min morfar dog för exakt en månad sen och nästa torsdag begravs han. han var gammal och cancersjuk men man blir ju inte mindre ledsen för det. hur ska jag klara begravningen ? ska dessutom ha mina barn med på sin första begravning.

ha en fin lördag Kim och tack för att du bloggar ! Kram Annie

2010-04-03 @ 06:49:12
URL: http://www.mummy.bloggplatsen.se
Postat av: frida j

Vad fint du skriver. Har fullt med tårtar i ögonen. Känner igen mig med tyvärr, då Joakims mamma gick bort för två veckor sedan. Också i den j-vla cancern. Det gick otroligt snabbt de sista två dagarna men han och barnen hann som tur var in och träffa henne.

Själv fick jag ta farväl efteråt och det var svårt att se henne då. Nu är det begravning om 6 dagar och det blir svårt med. Och svårast för hennes sambo som också varit den som levt för att ta hand om henne hemma se sista åren. För honom är det fruktansvärt tomt.



Uscha.



Kram på dig!

2010-04-03 @ 07:02:39
URL: http://fridajensen.blogg.se/
Postat av: madde

det var fint skrivet kim.glad påsk.kram

2010-04-03 @ 08:29:35
Postat av: CK





Jättefint skrivet, och vad fint att Edie heter som sin farmor i andra namn =) =)

2010-04-03 @ 10:43:35
Postat av: Anna J

Hej på dig!

Måste oxå bara skriva att det var väldigt bra skrivit och gjort:) sitter själv och lipar till din text, som berör något otroligt. Glad Påsk på dig och din familj! Kram :Anna 4 barnsmor från Gnesta

2010-04-04 @ 09:25:36
Postat av: Anna

Du är så fin Kim! Dina ord är så vackra och dina känslor är så ärliga...

2010-04-04 @ 14:42:19
Postat av: isabel

Du bloggar om så bra saker....keep on!



(har själv vårdat idag......viktig del av ens eget liv)



Kram

2010-04-04 @ 21:05:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0