ADHD

Lasse Anrell har skrivit en krönika som fick mig att bli riktigt förbannad. I en ton av förakt gör han sig lustig över Per Fosshaug, bandyspelaren, som för ett tag sen fick diagnosen ADHD. Anrell kallar Fosshaug för "virrpanna" och "det nyligen outade bokstavsbarnet". URSÄKTA?

Hur kan man skriva så överlägset och föraktfullt? Jag har arbetat med ADHD barn i fem år och deras liv är komplicerade av flera anledningar. Om man dessutom tänker sig att en vuxen man har levt ett halvt liv utan diagnos så ska man passa sig jävligt noga för att göra sig lustig.

Mina elever med ADHD var tioåringar som haft sin diagnos sedan de var ungefär fem. De gick på en särskola och hade många resurser för att ge dem en omgivning som tog hänsyn till deras handikapp. För det är vad ADHD är, ett handikapp. Jag tror inte att vi kommer att få läsa en krönika av Anrell som handlar om blinda eller totalförlamade. Eller fan vet, när jag tänker efter.

Hur som helst så var mina elevers största handikapp människors bemötande. ADHD syns inte utanpå. Om ett barn har svårt att koncentrera sig, svårt att sitta still och har svårt att lyssna så kan det finnas en anledning. Men det tänker omgivningen oftast inte på. Barnen blir istället klassade som problembarn, fast det i själva verket är omgivningen som har problem. Omgivningen kan inte hantera ett barn med ett särskilt behov om det inte syns. Vi dömer utan att tänka mer på det. Barnet får med sig en skitpissig självkänsla eftersom de märker att de är annorlunda och uppfattas som jobbiga och störiga. Plötsliga humörssvängningar och vredesutbrott utan impulskontroll gör att de hamnar i konflikter och slagsmål. Många av våra interner i fängelserna lider av ADHD. Obehandlad ADHD.

Så hur löste Fosshaug sin situation? Han skaffade sig en sport att slösa sin energi på. Han blev en legend och han blev bäst. Jag känner honom inte, men jag är säker på att det är skönt att få en förklaring till vissa saker som blivit fel i hans liv. För ibland brister det, det gör det för alla, men framförallt för personer med ADHD. Nu känner jag inte Fosshaug men jag har för mig att jag läst om att han hamnat i bråk någongång och även om man inte kan skýlla på en diagnos kan man ändå konstatera att det kan ha med brist om impulskontroll att göra.

Det jag vill ha sagt är att Lasse Anrell borde skämmas ögon ur sig. Man får inte skriva så om en människa. En människa som varit modig nog att låta sig undersökas till en diagnos. Fosshaug förtjänar all respekt.






Kommentarer
Postat av: Helene

Kan bara hålla med!

Vissa har så himla lätt att se ned på, förlöjliga och förminska andra människor, särskilt om de är lite annorlunda.

Har troligtvis sin grund i rädsla och okunskap, dock ingen ursäkt för det...

2009-01-13 @ 19:10:38
URL: http://www.skrotlivet.blogspot.com
Postat av: Hélène

Jag håller också helt och hållet med dig. Du pekar ju på något oändligt viktigt, nämligen att när en person hånas offentligt på det där sättet utifrån en diagnos så hånar skribenten inte bara den personen utan alla andra som har samma problem. Det är ju den typen av utspel som gör vårt samhälle så kallt och känslolöst, och i förlängningen också bidrar till fördomar.

2009-01-13 @ 22:03:47
Postat av: Hélène

Jag håller också med dig. Du pekar ju på en otroligt viktig aspekt, nämligen att när någon tar sig friheten att offentligt håna en annan människa på det där sättet så hånar ju skribenten också alla andra som lever med den diagnosen. Det är väl just sånt beteende som gör vårt samhälle så otroligt kallt och känslolöst, och som bidrar till att fördomar skapas mellan människor.

2009-01-13 @ 22:09:24
Postat av: Karin

Tack! Glad den inte publicerades här. Vet hur förtvivlad Helle blir när hon läser eller hör om sånt. Tyvärr ganska ofta... Kram

2009-01-14 @ 08:41:07
Postat av: Pialotta

Men Gud vad jag blir upprörd och förbannad när jag läser det här.. Att "håna" och förnedra en människa på det viset som Lasse Anrell, tycks ha gjort.. jag vet oxså vad det innebär ADHD.. har en son som nu är i vuxen ålder och då han var liten och gick i skolan fanns inte ordet ADHD eller Damp eller så var det inte alls aktuellt .. ingen visste. Min son hade alla de där symtomen i hela sin uppväxt, men när han var så där 27 år fick han sin diagnos efter ett liv innan som han inte själv förstod sig på..

En massa undersökningar gjordes och allt vad det innebär för att få den där diagnosen ADHD.

Lättnad när man får en diagnos, för då vet man i alla fall vad allt berott på och göra som min son, berätta det på arbetsplatser och allt vad det innebär.. han är mycket lugnare nu och anpassbar på ett annat vis.. innan ljög han både för sig själv och andra för att passa in i pusslet.. men det kommer alltid en dag då det avslöjas..

jag har skrivit om hela historien på min Hemsida

http://tankekorn.nu (Solbarn) och så fortsättningen. det var så jag började min hemsida på nätet.. nu bloggar jag mest:-)

Bra att du tog upp det här för det är så många som måste få veta..

Ha de gott .. ser dig i Postkodslotteriet:-)

Kram på dig du sköna fläkt.

2009-01-14 @ 19:05:38
URL: http://kafferasten.blogg.se/
Postat av: M

Lasse är en person som jag egentligen gillar. Men han är också en av "motståndarna" till bokstavsdiagnoser, han har tidigare skrivit sympatier för en kvinna (som jag i skrivandets stund inte minns vad hon heter)Hur som helst ifrågasätter hon C Gillbergs bokstavsforskning och diagnoskriterier. Tro mig det är tyvärr väldigt många som sluter upp bakom det där.

Hälsn. En med mamma med två bokstavsbarn av skilda slag

2009-01-16 @ 08:57:25
Postat av: Till M

Så vad tror du? Jag undrar eftersom du faktiskt har en massa erfarenhet som jag saknar.

2009-01-16 @ 12:15:22
URL: http://kimkarnfalk.blogg.se/
Postat av: M

Det som retar mig är att somliga inte tycker att "bokstavsdiagnoserna" går att bevisa. Man kan tex inte se det på en röntgenplåt. Rellvansen i det här fallet tycker jag är obefintlig. Det finns andra sätt att mäta på. När man ändå fortsätter att resonera som somliga gör så faller man tillbaka i att det ändå är något som brustit i uppfostran. Javisst kan även dessa barn lära sig hyffs. Det BÖR dem. Även de mår bra av att kunna föra sig. Det GÖR de flesta av dessa barn. MEN när de hamnar i affekt så funkar det inte. VARFÖR hamnar lilla Olle i affekt? Det beror ju ( som även du tog upp) på att omgivningen inte förstår honom. Dessutom pga omgivningens okunskap förvärras lätt affekten. De lyckliga som hittar sin nisch eller kanal som bandyspelaren går det bra för när de växer upp. Som kan satsa helt ( vilket många bokstavsbarn gör, lägger allt krut på ett) går det bra för. Men för andra går det snett, de börjar självmedicinera (knarka).

Då kommer vi in på ämnet medicinera. Och det här är ju min personliga åskit, om än något splittrad. För här har jag ingen personlig erfarenhet i hemmet. Mina barn medicinerar inte. Det funkar ändå, för oss, för dem. Men det betyder inte att jag är emot medicinerna. Jag känner till barn som har mått mycket bättre sen de fått medicin. Tänk att för första gången ha läst ut en bok! Somliga behöver helt uppenbart medicin. Men kanske det inte är första steget, kanske man kan prova annat först. Vi vet trots allt inte vilka biverkningar det ger på sikt. KNARKAR VI NER VÅRA BARN? Så vitt jag vet, så reagerar en "bokstavshjärna" (ursäkta uttrycket) inte på amfetamin som en "normalstördhjärna".

Jag minns inte längre namnet på den killen (hopplös på namn) som berättade i ett program om att han trodde att han blev lurad av sin langare, hans kompisar blev så påverkade, men inte han. Så på något vis kom en vändning i livet, jag vet inte om han åkte fast men hur som helt så fick han en utredning och fick diagnosen ADHD. Idag medicinerar han under läkarens uppsikt.

Kanske det säger mer om hur olika hjärnor reagerar...?

2009-01-29 @ 16:29:57
URL: http://subcutant.blogg.se/
Postat av: M

Tack för att du fråga, tack för att du tog upp ämnet :D

Ett ämne som berör och upprör mig.

//M, en mamma som fler gånger än en tänkt "det vore lättare om de satt i rullstol, för då är det ingen som undrar eller värderar. Då är det ett handikapp"

2009-01-29 @ 16:42:27
URL: http://subcutant.blogg.se/
Postat av: mh



Betrakta Anrell som ett skämt. Det är mitt råd. Det är dock inte det allvarliga, utan att tidningarna har en förkärlek för att publicera folk som är som ett skämt. En gång är ok. 100 ggr är ok. 1000 ggr är inte ok. Det blir obalans. Mvh Mats39

2009-01-30 @ 17:21:24
URL: http://www.lasarnasfria.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0