Kim Kärnfalk

Marocko ligger på andra sidan Gibraltarsundet och tillhör Afrika. En smal remsa med vatten skiljer Spanien och Europa från Marocko och Afrika. Grannländer med en oändligt avstånd mellan sig vad det gäller synen på barn, kvinnor och mänskliga rättigheter. Jag lovade ta med kameran och det gjorde jag. Inte många kort kommer visas upp här. När jag som turist stod med kameran i hand kändes det snaskigt och obekvämt att ta kort på de barn som arbetade på marknaden. Som om jag kränkte dem en extra onödig gång. De var fullt medvetna om att vi var där för att fotografera brottet mot mänskliga rättigheter. Många blev arga när de såg våra kameror. Marocko är muslimskt och de är emot avbildningar. Det anses som om man ger iväg en del av sin själ när man låter sig fotograferas.

I Marrakesh började lördagen med ett studiebesök på ett center som arbetade mot barnarbete. I en timme fick vi ta del av deras arbete som UNICEF sponsrade. Klockan var åtta (!) på morgonen när vi satt i skolbänkarna och fick bilden klar för oss. Många barn fick aldrig en chans att gå till skolan överhuvudtaget.



Här är vi utanför en pytteliten skinnverkstad där man garvar skinn. Upp i högra hörnet ser man en pojke i trettonårsåldern arbeta. Mannen i den beiga jackan arbetade för UNICEF och mannen i mustasch är vår pålästa guide som berättar att barnen ofta börjar vid sex års ålder och har kvar samma arbete hela livet.



Den här mannen var vuxen och han hade arbetat med skinnfärgning hela sitt liv. Han har handskar på sig men inga skyddskläder eller munskydd. Många dör innan de nått femtio års ålder, av lungsjukdomar eller cancer.

Det stank av urin och avföring i gränderna. Kameler och åsnor bidrog till en lukt som var svår att vänja sig vid, kan jag säga. Värre än Thailands avloppssystem.

Vidare in i de smala gränderna satt det många små barn och snidade på trä, bearbetade skinn eller bankade på plåt.

Denna kille är den enda som bad om att bli fotograferad...



Han ville givetvis ha pengar efteråt, ett smart sätt att göra sig en hacka... Kolla noggrant in sakerna bakom. Är det något ni känner igen från svenska affärer? Köp det inte om ni inte vet att det är tillverkat av någon vuxen.

Vårt nästa studiebesök gick till SOS barnbyar utanför Marrakesh.
Om UNICEF arbetar med att förändra på lång sikt är SOS Barnbyar mer inriktad på att hjälpa individer direkt. De har 473 barnbyar över hela världen. De är uppbyggda på familjestrukturen. En mamma anställs för att leva med barnen.



Här är det klassrum, skulle uppskatta att det fanns kanske tio- femton stycken.


Vår guide står i bibioteket med räknetavla över en hel vägg.



Kolla in mattetalen för årskurs ett!!

Tydligen blir dessa barn så välutbildade att byborna runt omkring betalar för att ha sina barn i SOS barnbyars skolor.



Jag vill inte visa barnen eftersom de inte kan välja själva. Istället sparar jag deras leenden, kramar och stora varma ögon närmast hjärtat. Barn i världen svälter, utnyttjas till arbete och sex eller växer upp utan sina föräldrar. Mycket har hänt men mycket måste göras. Jag jobbar för Postkodlotteriet och med egna ögon har jag sett att vår organisation tillsammans med sina prenumeranter och förmånstagare faktiskt gör skillnad i världen. Jag är så himla glad och stolt för det.