Kim Kärnfalk

...i centrala Stockholm. Helt otroligt! Att jag sedan betalade 40 kronor för att stå där i två timmar är en helt annan sak. Men det var det värt eftersom jag lyckades:


1- Hitta en parkering
2- Fickparkera ( i en lucka på ca tio meter, men ändå)



Inne i bilen hänger Edie med gamnacke. Hon tacklade av redan innan vi lämnat Tyresö så trevligt sällskap fick man vara utan. Men det fick vi senare för vi mötte upp Åsa och hennes Alexander vid vårt lokala konditori. Där får man inte ha barnvagnar inomhus på grund av platsbrist.  För det har någon som heter Stefan bestämt, fick vi höra. Ändå var det inget folk. Hur logiskt är det? Jag blir så jävla irriterad och lämnade ändå mesigt min vagn utanför. Det gjorde inte Åsa eftersom Alexander sov som en stock i sin vagn. Är det någonting man inte får en mamma till att göra är det:

1- lämna sitt sovande barn vind för våg utanför ett fik för att någon som heter Stefan verkar vara en surkart.
2- låta tillfället att få sitta på röven i lugn och ro passera förbi för att någon som heter Stefan bestämmer något som är uppåt väggarna.

Här sitter alltså Edie och Alexander på Svallings (ej så barnvänliga fik) i Trollbäcken och fikar som stora pojkar och flickor gör. Åh, ni tycker de är tidigt utvecklade som sitter så fint redan vid fyra månaders ålder. Äsch, det är väl inget speciellt med det?



Ni ser ju själva hur jävla tomt det var.



Här sitter Edie och tittar avundsjukt på den tursamme Alexander som har en mamma som tar med riktig mat när man går på lokal och inte bebisnappflaskan som Edies eländiga morsa tagit med till henne.

Bredvid Alexander ser man Åsas knä och bredvid Åsa står Alexanders vagn i all sin prakt. Där fick han så han teg, den där Stefan.