Lattemorsan Kim på Sickla köpkvarter
Jag och Anders har försökt få barn länge, Mari och hennes man ännu längre. Vi har talat om vår längtan och sorgen över att det kanske inte skulle gå. I december var vi och fikade och sa att nästa gång vi ses är vi båda mammor. Idag var det dags. Felicia och Edie skulle fötts på samma dag, den tionde januari. Edie kom den trettionde december och Flisan den elfte januari. När jag kom till fiket ropade Mari på mig och där stod hon. Hon höll handen på en barnvagn. Mari var mamma. Jag också. Jag kikade ner i min vagn där fina Edie låg och blev alldeles varm i magen. Både jag och Mari hade fått vår högsta dröm uppfylld. Jag småsprang emot henne. Hon kom emot mig, vi kramades och båda började gråta. Vi sa Äntligen! och klappade varandra på kinderna och vi visste båda hur lycklig den andra var. Det var fint.
Fina Mari och hennes mirakel Flisan.
Jag håller Flisan i de tre sekunder som Edie passade på att sova.
Maris kollega Jenny och hennes coola son Dylan fikade också. Han var stora killen, född i november.
Innan vi åkte hem handlade jag och Edie på Willys. Hon låg i barnstolen i ungefär en minut innan hon fick spelet.
Sekundrarna innan helvetet brakade lös. Jag satte Edie i Babybjörnselen. När jag skulle lägga varorna på bandet var det jäkligt trixigt att böja sig ner för att få upp konserverna på vagnbotten. Det var en lång kö bakom mig. Inte en enda erbjöd sig att hjälpa till trots att Edie höll på att komma i kläm flera gånger. Medmänsklig värme i staden Stockholm när den är som bäst.
Tidigt i morse tänkte jag ta lite bilder på Edie i en klänning som hon fått av en god vän till familjen. Jag satte henne i fåtöljen och fick ett par bilder. Sedan ville inte Edie vara med mer. Av alla bilder jag tog var den här finast:
Hon är duktig på att visa hur hon känner, min tös.
Ikväll ska jag slösurfa på blocket och bara vara.
Apropå era kommentarer:
Det är så roligt att ni skriver en rad eller två. Jag läser allt ni skriver. Några av er oroar er för mig och ber mig ta det lugnt och att Anders ska avlasta mig. Ni kan vara lugna, han är precis lika delaktig i Edies omvårdnad som jag är. Men det är fint att ni bryr er, jag gillar er skarpt allihop!
Kram!
Hihi, ja man förändrar perspektiven en hel del när man själv fått barn (som med caféer och lattemorsor). Så fint att ni båda fått era små och dessutom nästan samtidigt! Jag är jätteglad att få följa med i din blogg, den är supermysig att läsa!
Vilken härlig bild den sista. Jag kännes igen mig jätte mycket när jag läser din blogg. Min Louise är nu ett halvår och i ca 1 månad har det varit annorluna-mycket bättre! Hon är nu en jätte glad tös som är lätt att ha och göra med, iallafall på dagarna. Hoppas på att ni får det lugnare snart! KRAM
Sickla är toppen, lugnt o skönt och man kan amma hejvilt.....dessutom ligger Stockholms bästa barn-secondhand där. Den bästa verkligen! I stationshuset bakom köpcentret! Mollamaia heter den!
Hoppas vi springer på dig på Willys så man kan få titta ner i barnvagnen;)
Men vilken söt liten plutläpp.. Gullunge!
Söt hon är och vad snygg du är i håret!!
Konstigt att folk inte kan erbjuda sig. Jag gör det i olika situatiner, jag menar folk kan säga nej om de inte vill ha hjälp. :)
Kul att läsa det du skriver.
1 timmes promenad i dag. Stolt. :) Tyvärr godis i kväll. ½!"#¤%&/()=?
:)
God natt Kim och bäbis Edie.
Jättebra blogg :) Vad fin bild på dig :)
Jag var tvungen att kolla igen. För hur söt kan en surtrut vara liksom. Alldeles, alldeles underbar!
Lillärtan är som ljuvligast när munnen är som en kulle. Ja, på bild menar jag ;)
Det här var så fint att jag bara gråter där jag Beppe sitter och glor på varandra i natten.
Hej sömn. Och älskade älskade barn.
Åh så rackarns söt hon är! Underläppsdarr är något av det sötaste som finns. Elaka mamman (jag alltså!) har fler än ett kort på sonen som 'mindre nöjd' ;).
Härligt att få njuta tillsammans, ni vet ju precis vad den andre har gått igenom.
Saknar verkligen lattemamma-livet, det var såå mysigt. Vi var 6 mammor med likadana vagnar, haha!
Må så gott!
Kram Andrea
p.s Tack för titten i ditt kändishem, igenkänningsfaktorn finns där :)
Så härligt att följa era lyckliga steg i livet. Tur att det finns solskenshistorier. Ledsen i dag jag. Emil Forselius R.I.P. Må alla hans anhöriga finna någon sorts frid.
Tycker du är jättesnygg på bilden där du håller kompisens baby! Och vilken underbar bild på din sötnos, klänningen är gullig och man ser verkligen hur protesterna är på väg genom munnen vilken sekund som helst!
ha ha ha ha, jag tänker på dig när jag ser edies sura min!! du ville inte heller ha klänning när du var barn utan rullade dig i skit för att bli av med den!!!!!!kram
Heja Edie, visa var skåpet ska stå!!:-)
Små mirakel med egen vilja som sagt ;)
Själv har jag fortfarande svårt för Lattemorsor, mest för att när jag äntligen efter sex år fick mitt efterlängtade lilla barn så vägrade han café. Det enda som dög var babybjörn och raska promenader. Ok, kilona rasade men jag var ganska ensam i motionsspåret. Så njut och grattis!
