Psykfall
- Anders!
- Ja?
- Kan du gå upp och kolla ifall Edie andas?
- Va??
- Kan du gå upp och kolla om hon andas!
- Varför då?
- För hon ger inte ett ljud ifrån sig och det verkar skumt.
- Men nattade du henne inte precis?
- Jo, men nu är jag osäker på om jag kanske lagt mig på henne eller nåt.
- Men herregud, hon sover väl.
- Ja, men kolla iallafall.
- Okej, men jag gör det sen.
- GÖR DET NU!!
- Varför gör du det inte själv?
- Jag vågar inte.
(låååång suck)
Anders kommer tillbaka och slänger en..... talande blick på mig.
- Hon sover som en stock, Kim.
- Eh, så bra....
Nu sitter jag här med babywatchern och kan inte koppla av. Tänk om det är fel på den och hon ligger alldeles ensam och gråter? Fan, vilka fransiga nerver jag har.
Åh så väl jag känner igen det där. Den hemska känslan. Man tror inte att man kan ha lyckats natta så enkelt och bra så man målar upp värsta bilden istället på vad som gått snett :( Å den känslan är så jobbig, jag känner med dig.
Men du, bra jobbat! Du nattade henne riktigt bra. Rutiner är bra, men jobbiga att få till :)
Och tack för din kommentar hos mig :)Ja nu kan väl snön få försvinna va....
Vad väl jag känner igen det där och inte har jag blivit bättre fast den minsta är 2 nu. Jag går fortfarande in i lyssnar ifall de andas, ibland tycker jag att de andas konstigt och då blir jag nojig för det. Tänk att en sån där liten varelse kan vända upp och ner på en hel familj.
Jossan
Du är för mysig, Kim! Har läst dina bloggar vid frukosten och skrattat. Ser precis allt framför mig och känner igen många saker. Ska berätta vad när vi pratas vid nästa gång. Du är så duktig!!!! Glöm inte det. Stor kram till er alla från oss
Välkommen till klubben!!
Jag var också så där. Inte med första som man kan tro. Fast jag tittade till henne rätt ofta med men det var med andra som jag fick nått frispel och gick och kollade och checkade om allt var som det skulle. Tillslut fick jag sluta för det tog över allt jag gjorde. Jag känner igen mig totalt!
Hoppas det lättar för dig så det inte blir ett OK som för mig.
Stor fredagskram
//Åsa
Den där känslan har man med sig för livet . Jag lovar. Vi har barn från 6-27 år Har inte den äldste hört av sig på några dagar trots att han flyttat hemifrån för länge sen. Då är man övertygad om att en stor lastbil kört över honom. Men man säger ju inget. Man ringer och spelar cool och frågar lite lätt var han har varit de sista dygnen. När sen svaret kommer: Jag jobbar morsan och har ett liv som alla andra. JA, då är man lugn ett tag.
När man får ett barn så öppnas en dörr i ens hjärta och hur stora och duktiga de än blir så står dörren alltid och slår när man inte har dem omkring sig. Klart att man lär sig att de måste ha ett eget liv. Men mammas kärlek. Den består hur stor eller liten man än är. Många avstamp kommer du få göra med lilla Edie. Första stegen, första skoldagen, första kärleken och till slut första lyan. Det är en underbara resa. Man växer hela tiden. Njut av den lilla. De har en tendens att växa upp och flytta hemifrån de små odjuren :-)
Hej hopp.
säg till om du behöver kläder. skickar bums.
Kolla in tradera. jättekul och en massa fina kläder.
Ha en bra helg.
Mia
Lät gulligt när jag läste.:)
25 + 50 min i dag. Efter 1 v som sjuk. Nöjd. :)
Trevlig helg Kim.
sitter med ett leende från öra till öra!!! Det är PRECIS så. Välkommen i klubben.
Har lite träning att rapportera; 5km i skidspåret - på riktigt och styrketräningspass hos freddan. Ingen annan än jag själv jagade mig, men du skulle sett minen på tanterna och farbröderna (det är de som håller till på styrketräningslokalen i mukedals sjukgymnastik...70+ och jag)
Herregud sa en gubbe på munkedalsmål, nu får vi skynna oss att ta apparaterna när ho är ingöng... japp så var detoch jag är jättenöjd!!/ ha en bra helg, kram e
finns nog måååååååååååånga psykfall..... :=)
Heja föräldraskap! Heja Kim!
Och heja sötaste lilla Edie
som lyckats rubba i grundvalarna.
Kärlek!
sånt händer vännen.kram
Igenkänningsfaktorn är HÖG! Det hör till och ingår i hela "nybliven-mamma"-kittet. Jag var tokknäpp. När sonen blivit matad på natten satt jag och lyssnade huuuur länge som helst att han andades, det gjorde han såklart. Lade mig ner...lyssna igen, sätta sig upp...lyssna. Ja du förstår, knäppo! Sedan var jag helt hysterisk med att packa skötväskan med typ 10 blöjor och 5 ombyten om jag skulle ner på stan. För det gick ju inte att köpa kläder på stan om olyckan var framme.Matchade nappar och kläder och strumpor. Ja du ser, ett riktigt nutcase!
Kram på dig/ Andrea