Kim Kärnfalk

Anders kommer upp med frukost på sängen. Han har den snälla rösten och drar upp rullgardinen samtidigt som han suckar djupt. Allt man ser är en vit vägg utanför fönstret. Snö igen! Jag ORKAR inte traska runt i snö igen. Finns växthuseffekten verkligen? Globaluppvärmingen lyser med sin frånvaro. Iallafall i Tyresö. (Ja, jag skämtar)

Just nu sover Edie, Anders och barnen är på fotbollsmatch: Allsvensk premiär mellan Tyresö FF och Djurgården. Jag har haft en hel timme för mig själv och tänkte att jag skulle hasta ner i köket och bränna på en kopp te. Vad händer? Jag kommer på att jag har två fria händer och kan väsnas hur mycket som helst. På med babywatchern, högsta volym på radion och sedan gnodde jag köket skinande rent. Utan att bli avbruten. Jag har retat mig på smutsigt kakel och kladdig mikro i flera dagar men inte hunnit ta tag i det. Nu gjorde jag det och det känns bra. För att inte tala om hur skönt det var att få sitta på toa i ett alldeles tyst hus.

Nu: slösurfning med en kopp rykande te och någon kass dokusåpa påslagen i bakgrunden. Just nu i detta ögonblick mår jag skitbra. Sedan jag blev mamma har kraven på goda stunder sänkts något. Det är i det lilla i vardagen jag finner största tillfredsställelsen. Kanske börjar jag bli vuxen...