Ensamstående mammor

Jag har turen att ha en man som är lika delaktig i Edies omvårdnad som jag är. Det enda han inte gör är att amma, av naturliga skäl. Ändå hinner jag inte ens att skriva på min blogg. Nu undrar jag: hur lyckas alla ensamstående mammor att sköta hus, hem, barn och sig själva? Det begriper inte jag. Mina vänner har sagt till mig att det verkligen inte är semester med små barn och även om jag nickat och försökt se ut som jag förstått har jag innerst inne undrat om de verkligen inte ljög ändå. Ha, ha ha säger jag nu. Tvättberget bara växer och jag är så trött att jag mår illa emellanåt. Vi har fått en nattbebis. Edie är så pigg på natten att vi får vara vakna i skift. När klockan närmar sig två går Edie in i sitt partyläge. Hennes blåa ögon är aldrig så uppspärrade och nyfikna som då. I morse somnade hon kvart i sju. Vad hände med att bebisar bara sover och äter? En sån fick inte vi iallafall.

Jag trodde att jag tänkt över och kalkylerat med alla känslor som skulle kunna dyka upp när man blir mamma. Ändå har en helt otippad känsla krypt närmre och närmre de senaste dagarna. Känslan av att livet är så förgängligt. Jag vill inte bli allvarligt sjuk, jag vill vara med och se Edie växa upp. När hon ligger på mitt bröst och jag känner hennes lilla hjärta slå fort, fort så skräms jag av min starka kärlek och vilja att få vara hennes mamma i många år till. Visst har jag varit rädd för att bli sjuk förut men nu är jag skräckslagen för att få lämna in i förtid. Det är så mycket jag vill hinna lära henne. Min vilja att skydda och utrusta henne för Livet gör mig säker på att jag nog är en bra mamma, inget är viktigare än hennes välbefinnande. Resan som mamma har bara börjat och förutom att jag ska lära känna Edie ordentligt verkar det som om jag behöver lära känna mig själv igen. Helt oväntat, faktiskt.



Edie, klockan 3.27

Kommentarer
Postat av: frida j

De här första månaderna är väldigt intensiva. Men det går över och ni kommer att få rutiner, då flyter livet på bättre. :) Och det är en väldigt stor omställning när man får första barnet. Det är lättare med nr två och tre. ;)



Försök vila så ofta du kan. Och snart kan ni nog börja vända rätt dygnet.

2010-01-25 @ 07:02:57
URL: http://fridajensen.blogg.se/
Postat av: Annika

Jag skrev nedanstående brev till mina älskade barn då jag blev allvarligt sjuk för en tid sen, rädslan för min egen del gick att hantera men inte den som gällde mina barns sorg å det som de skulle tvingas gå igenom om det värsta hände.

Jag slapp lämna detta brev efter mig å kanske får de läsa det nån gång i framtiden.



Å tack Kim för att du delar med dig av ditt liv, läser ofta och med glädje, dina rader.



Till Martin och Kajsa….. torsdagen den 7 april 2005



Det har gått en tid nu sen jag fick veta att jag har en tumör i lungan. Det har varit en så jobbig tid och jag har varit räddare än ni någonsin kan tänka er.

För en mamma är hennes barn det viktigaste i livet, långt viktigare än hon själv.

Och varje dag under den här tiden har min rädsla över att dö ifrån er, varit förlamande.



Men som mamma försöker man att inte visa den rädslan, inte visa sin oro för att det finns inget värre än att se sina barn rädda och ledsna och oroliga.

Man ska inte mista sin mamma när man bara är ett barn och livet knappt har börjat.

Hon ska finnas hos en och vägleda, skydda, lära och älska. Hon ska ge den trygghet man behöver och det mod man måste ha för att möta världen.

Hon ska trösta och uppmuntra, hon ska finnas där att återvända till när livet känns för svårt.



Min rädsla är så enormt stor för att jag inte ska kunna ge er allt det. Den rädsla jag känner över att jag kanske inte får se er växa upp, finnas vid er sida då ni som mest behöver mig, är så svår.

Jag älskar er mest av allt, den kärleken är större än allt annat jag känner och någonsin känt.

Ni två är det bästa jag har och det jag är mest stolt över i livet.



Jag står inte ut med tanken att ni kan tvingas växa upp utan mig och att jag till slut blir ett bleknande minne i era sinnen och hjärtan.

Om det värsta händer måste ni minnas att min kärlek till er aldrig kan dö, ni måste minnas att ni endast genom att själva älska livet kan komma vidare och bli hela lyckliga människor.



Från Mamma, med all kärlek jag någonsin kan uppbringa.

2010-01-25 @ 10:20:04
Postat av: Åsa

Fina Kim!

Jag är så glad för din skull att du har lilla Edie.

Hon har hamnat på precis rätt ställe. Kärlek i överflöd - precis som det ska vara.



Måndagskram

2010-01-25 @ 12:05:27
URL: http://javafaan.blogspot.com
Postat av: elise

Kim, ibland måste man bara åka med - inte tänka så mycket - OM livet mot all förmodan skulle ta slut...(jag mår illa av att ens formulera den meningen) så tror jag att du, Edie,Anders och alla andra i din familj skulle vilja att du LEVDE, njut, inte oroa dig för mycket - här o nu, hon känner din rädsla oxå.... njut, känn och oroa dig mindre.

Jag vet att det ögonblicket hon fanns , ditt barn el mitt så kommer vi för alltid bekymra oss - för allt, men jag tror faktiskt att vi SAMTIDIGT kan njuta av föräldraskapet. Jag rör till det kanske, men jag tror att du förstår...

2010-01-25 @ 14:13:53
Postat av: isabel

Hej.....



Här är en som inte sovit en hel natt på....vad blir det nu.....sex år!:-)



Jag har haft ett bryt (ja du vet) men det berodde inte på den högintensiva amningen eller vaknätter, eller fans moster. Det berodde på att det vanliga livet knackade på dörren....att båda barnen börjat på dagis. Det blev vidrigt tomt..och sorgligt.



Nu löste jag det genom att jobba 50%, egenföretaga lite o lite extraknäck i vården. Det är bra, då bestämmer man själv och slipper stressmorgon.....



Vad vill jag säga?



Det är underbart att vara morsa.....



Hoppas ni får en lugn natt;-)

2010-01-25 @ 20:47:19
Postat av: my

Tycker du skriver vackert!

2010-01-26 @ 14:51:34
Postat av: Marie-Louise

Vilken härlig bild. Hoppas du får sova lite på dagarna i alla fall. Att du passar på då lilltjejen sover. Men din värme till din kära dotter bara lyser genom texterna du skriver, väldigt vackert skrivet.

2010-01-26 @ 21:48:06
URL: http://madredetres.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0