Inför helgen
Hennes lägenhet skulle se likadan ut som den gjorde när hon låste dörren på väg till sjukhuset. Tänk om hon vetat då att hon aldrig skulle komma hem igen? Att hennes hund Fia fick flytta till mormors syster Harriet och att mormors dröm att en gång till få komma hem för att äta frukost i sitt eget kök aldrig skulle besannas. Att jag skulle komma fyra minuter försent när hon dog. Fast jag hade lovat att hjälpa henne vidare.
Vi skulle bli lite på örat, jag och mormor. Vi skulle unna oss nu när det är helg. Hon skulle levt så hon fick träffa Anders. Mormor skulle truga i oss likör som smakade skit. Eller Pina Colada. Rödvin bjöd hon sällan på, jag har aldrig fått det hos mormor. Kedjerökandes skulle hon sitta i fåtöljen med fötterna på fotpallen. Som hon skulle skälla över den borgerliga regeringen! Hon skulle kalla Reinfeldt för ungjävel som inte ens var torr bakom öronen. Mormor hade ett inbyggt förakt för den blåa flanken. Tjuvar och banditer i kostym, skulle hon fräsa och få en rökhosteattack samtidigt som hon fluffade till sitt nylagda hår.
Hennes svala, rökosande händer skulle smeka mitt hår som de alltid gjort. Lite i förbifarten utan att hon ens var medveten om det. Jag skulle slå bort den och säga att jag är stor nu, till och med gift. Hon skulle ge mig en skarp blick och fråga om jag och Anders hade det bra sexuellt. " Det är viktigt att han tänker på dig också annars kan du lika gärna göra det själv", hade hon sagt. Sån var hon alltid. Lade sig i, frågade saker hon inte hade med att göra. Men det skulle inte göra någonting.
Jag skulle berätta för henne om mitt besök på Radiumhemmet. Hon skulle ställa en massa dumma frågor om cancer eftersom hon inte skulle veta någonting om cellgifter, dödsångest, illamående, strålning eller andnöd. Ingenting skulle hon veta om det. Ingenting.
Viss sorg ger aldrig med sig. Det vilar fortfarande ett svart moln i magen som inte försvinner.
Jag önskar att mormor var här. Det kommer jag alltid göra.
Önskar också att du hade fått träffa henne igen. Blir alldeles tårögd.
Detta som Du beskriver Kim, det är ÄKTA KÄRLEK.
Åh, va rörd jag blir! Din mormor finns med dig och hon ser, hon är glad och bra stolt nu skulle jag tro! :) Grattis till årets bok Kim!!! :)
Det är inte rättvist att hon dog för tidigt. Men på ett sätt lever hon genom dig. Och genom alla som minns henne privat och vidare via din bok.
Å. Minnena finns för alltid kvar och vore vi utan dom. Jag brukar också sitta o tänka om, ifall vännen hade varit med nu så skulle hon sagt eller gjort si eller så på sitt högst personliga sätt. På något vis lever de kvar med oss, fast de inte är här.
Kram till dig
Jag hoppas ju och tror, att de våra aldrig lämnar oss.
Jag var på en seans med ett väldigt duktigt medium och känner att jag mer eller mindre fick det bevisat.
Kanske det vore något Kim, även för dig, en chans att tydligare få närheten där igen.
"Mormorar" kan ge något speciellt till sina barnbarn. Något de aldrig kunde ge till sina barn.
Jag förlorade även min i cancer men på ett helt annat sätt förstås. Alla upplevelser är unika. Hon fick aldrig träffa Simon och det är en stor sorg för mig. Jag saknar henne ännu. Jag känner med dig hjärtat, puss å kram. M
Hej Kim
oj det var längesen :) Hittade hit via Malins sida.
Jag förstår din saknad, känner likadant om min farmor. Kommer nog alltid göra ont även om smärtan ändrat karaktär under åren... Får tårar när jag läser ditt inlägg.
Stort grattis till priset för din bok.
Många kramar
Du slår alltid huvudet på spiken Kim, jag ser det precis framför mig det du beskriver. Vad märkligt det måste vara och vad onte det måste göra!!!! Gummman, finns det något sätt någon gång som sådana här fantasier kan "glädja" dig? Förstår du hur jag menar då? På nåt sätt så tror jag nämligen att det sker ett slags möte i sådana tankar...flummigt va?! Det är som små korn som man får ta vara på.
Jaa, först priset som lyfter alla minnen och snart hennes födelsedag, STORA kramar, tänker på dig!!!
SKRIV mer, det är helt otroligt att läsa. Och jag tror att det hjälper.
Kram igen..hälningar från Munkis
Din kärlek till mormor känns äkta och självklar. Tänk vad fint om hon hade varit kvar, kan man tänka. Även för mig/oss som inte kände henne!
Jag gillar ditt sätt att hålla henne vid liv, orden du lägger ovanpå minnesbilderna.
Tack för att du delar med dig av dessa högst personliga pusselbitar av ditt liv, Kim!
Det här har vi gemensamt Kim - kärleken till mormor.
När ingen annan fanns där att vara vuxen var mormor
det största och den finaste kärleken.
Det känns så självklart att hon finns kvar, tätt intill.
Och så litet på Strömstadsvägen(?).
Kärlek, V
Håller me Malin,fast för mig va d en morfar som jag aldrig kommer sluta att sakna...kände "hans" doft från en gammal farbror för ett tag sen o fick "hålla tag" i mig själv för att inte gå fram o lukta på han.. ler
Man får fokusera på allt fint de gett en..
Att du va en sån jäkel på att skriva vännen?!
kram på dig! A
Otroligt berörd...min fina mormor gick bort i leukemi...
Jag vill ha henne HÄR!
Usch så sorgligt. Min mormor gick bort i januari och i fredags var det begravning. Fruktansvärt jobbigt.
En stor kram till dig - kämpa vidare!
Hej,Kim!Min mormor var oxå speciell för mig. Hon gick bort 1992, men saknar henne fortfarande. Ibland får jag för mig att jag ska ringa till henne, men då slår det mig att det kan jag ju inte.Hon var en enorm glädje för mig o min bror o vi kommer aldrig att glömma henne o du kommer heller aldrig att glömma din. Vi minns dom fina minnena o gläds att vi fick ha dom i våra liv. Kram
Det var fantastiskt att läsa det du skrev här! Vilken klockren, kärleksfull hyllning till din mormor. Jag förstår att du saknar henne, för det är inte så många människor man får de riktigt starka banden till.
Blir det till att ringla hjärtan med chokladsås på glassen nu till alla hjärtans ? ;)
min mormor betyder så mycket för mig, och jag kan inte föreställa mig livet utan Henne...de band och den kärlek du beskriver för din mormor är precis det jag känner för min.. jag är glad för varje dag som hon är pigg och glad och att jag kan lyfta på luren och ringa och säga att jag älskar henne..
