Matteprov

Sitter här och försöker få något vettigt gjort. Jag har så höga krav på mig själv att jag låter all energi gå åt till att oroa mig. Om jag får ett enda Vg eller G ,ett enda, så är min psykologdröm över. Jag kan aldrig få 2.0 på högskoleprovet, det är inte realistiskt att tro det. I tisdags var Stockholms universitet på mitt komvux och informerade om sina skolor. De satt vid varsitt bord och delade ut kataloger. Jag tyckte de såg malliga ut, men i själva verket var det nog avundsjuka jag kände. 

Så lätt att plocka med sig en katalog, men så väldigt svårt att komma in.



Kommentarer
Postat av: Annika

Vi har ju en tendens att lägga ribban högt, ibland riktigt högt, och sen inte lita till oss själva och vår förmåga att klara av det. All vår erengi går sen åt till att tala om för oss själva att vi nog inte klarar det. Vi oroar oss, låter oro och grubblerier äta oss istället för att ta tag i en sak i sänder, istället för att känna tillit och frid. När du har kommit så här långt, nått och uppfyllt andra drömmar som du kanske också tvivlade på en gång......så känner du din förmåga och den enorma styrka som finns inom dig. Håll fast vid den och lita på dig själv.

2008-04-03 @ 09:17:30
Postat av: kim

Tack!

Fina, fina du!

2008-04-03 @ 09:18:51
Postat av: Annika

Jag vet hur det är att jaga bekräftelse genom prestationer, kraven jag ställde på mig själv blev högre och svårare att nå, för inte kunde jag göra människor besvikna och förstöra deras illusion om mig som den Duktiga Annika. Jag jobbar hårt varje dag med att bara låta mig själv vara den jag är....ibland svag intill döden och ändå kunna känna att jag är ok. Jag jobbar hårt med att tro på mig själv och mina förmågor, att inte döma mig själv så hårt och framförallt förlåta mig för mina misstag och de gånger jag aldrig nådde upp till ribban jag satte.
Aldrig skulla jag väl vara så hård mot andra som jag varit mot mig själv. Jag lär mig att gilla mig för den jag är.

2008-04-03 @ 11:04:34
Postat av: Carpe

Hejsan!
Vet inte om detta är rätt forum för det jag kommer att skriva här, men vet inte hur jag skulle kunna förmedla detta annars? Har inte riktigt klart för mig vad man har en blogg till och så.......
Har just med stort intresse(intresset består av att jag tror att man genom att ta del av andra människors erfarenheter kan lära sig en del dvs fortsätta att utvecklas som människa och även kanske värdesätta det liv man har lite mer) läst din bok Kim och vill bara tala om att jag tycker det var modigt och start av dig att skriva den. Den kommer säkert att hjälpa en del människor vidare på deras resa i livet! Det var också roligt att få en bild av din mormor, denna starka o stiliga kvinna. Kan inte låta bli att beätta om när din mormor o min mamma var på skidresa tillsammans. Ingen kunde åka skidor men ändå fick dom på sig utrustning och åkte upp i liften. Att åka ner blev ju inte så lätt men man kan väl säga att dom på något vis skrattade sig ner utan att bryta benen!
Lycka till med dina studer och ha´de gott i livet!
/Uddevallabo

2008-04-03 @ 13:01:52
Postat av: majken

hejar på dig! Det där högskoleprovet, ujj. Ska också komplettera matten, allt hänger på den (för mig).

2008-04-03 @ 15:48:29
Postat av: malin

Jag förstår precis din pluggångest. Jag visste egentligen inte vad jag skulle behöva för poäng för att komma in på min utbildning, men målet var att toppa alla betyg. Jag grät när jag fick tillbaka en uppsats m betyget vg-. Inte alls nyttigt, men det är bara en kort period i ditt liv. Du fixar det! puss å kram m

2008-04-03 @ 15:55:06
URL: http://mallanp.blogg.se
Postat av: Vicktoria

Äh, jag har tänkt på dig som en upcoming psykolog alltsedan vi pluggade ihop. Snart tio år sedan. Herregud!

Det kommer att gå fint!

Kram, V

2008-04-03 @ 23:14:49
URL: http://vick2ria.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0